onsdag 31 augusti 2016

Syster Stockholm

04:55





För tidigt med summeringen. 

Bjöds till Stockholm av en syster, fick sedan träffa båda två ❤️. Staden som inte längre alls är min.

Vad hände egentligen? Som åren går.

Vinden har mojnat och än ligger vattnet obrutet av båtar med solen snällt guppande ovanpå. Det är mörkare här, vattnet, och luktar inte som där jag nu bor, men vackert är det.

Ja, en gång var du faktiskt min.

/Döden döden döden 

Tysta vagnen

Börjar nu.


En stråle kiss: snälla, porla vackert nu.

Påsen prasslar. För mycket, irriterande högt och fel.

När mackan någon äter ekar över nejden. Överröstar allt: vagnen imploderar långsamt.
Snälla saliv smält allt. Svälj sakta. Idissla (fint). Blicken tom. 

Det dras i tunna hårtestar. Var och en i sitt.

Det kläms och känns och några kroppar knäpper till.

Andedräkt, en rap och blandat svett. Vin och barn och gröna ängar.
Solen blänker Elvira Madigans-ljuvt och oskyldigt över sjöarna. 

Någon smörjer fingrarna. Och sedan läpparna. 
Vinet dracks för fort och den tuffa kvinnan fnissar till. 

När björklöven gulnar i sensommarskymningen. 

Vad finns det mer att säga då.


/Döden döden döden 


lördag 27 augusti 2016

I am a foliehatt

Yes I am


Jag försöker i alla fall. Klappar mig på axeln lätt ironiskt. Vreden ligger och pyr i mig. Alla dessa åsikter. Snälla, bara försök att vara lite snälla. Hör några män prata om "människor" och de säger att "människor i grunden är onda" och jag tänker att jag borde tala med killarna lite, men jag sörplar vidare på mitt kaffe. Jag tror nog mer tvärtom. Jag tänker snällt, i alla fall för det mesta, och klappar mig på axeln igen. 
En kvinna skrev i DN-debatt om farorna med för mycket smartphones och skärmtid för barn (och vuxna för katten) och den raljans människor som ifrågasätter "datan" (ska uttalas på dalmål, om någon undrar) alltid möter är förbluffande unison. Sett två mothugg redan på samma debattsida, men bara kunnat läsa ett, teknik kontra pengar, ni vet. De har säkert sina viktiga poänger de med, och det är inget fel på ny teknik, om den används rätt. Det kan vi väl vara överens om? Det handlar inte heller om Pokémon Go.
Minns den väldigt långa texten om vad som händer med våra hjärnor med våra internetliv: sämre minne, tålamod och koncentration och så vidare. Farorna med blipp, och snabba klipp och jag är där nu. Att jag fick tvinga mig att läsa hela långa artikeln för att bevisa för mig själv att så illa är det väl ändå inte? Som att jag inte var kass redan innan, hur dum är jag inte nu: måste kolla rean, reagera på grejen, buda lite, lajka mycket, svara någon, läsa texten (gärna kort och kärnfull), pling och plong och ditt och datt. Och kanske att alla ni andra är superkoncentrerade och mår fantastiskt bra, men det gör inte jag. Jag shoppar och jag snurrar runt på nätet, när jag skulle kunnat göra något annat: något bättre och viktigare, fantiserar jag. Jag skulle kunna försöka återhämta mig, sticka en halsduk eller skapa ett nätt litet mästerverk. Andast lugnt och fint. Kanske älska mer. När jag märker att jag sneglar mot paddan i soffan med barnen känner jag mig inte särskilt lyckad, men jag är väl bara en teknikrädd foliehatt av något slag? Ja, ja, klappar mig på axeln. Vad skrev jag nu då... Jag kan å den ena sidan tänka: jag är knappast sämre än någon annan, vilket är den sämsta ursäkten av dem alla, eller å den andra sidan helt sonika skärpa mig. Orkar inte heller leta rätt på den långa, superintressant texten, har länken till den en gång förr. Får se när andan faller på. Inte bara dum, lat också? Eller för trött. Läste precis Fredrik Virtanens (korta och kärnfulla) text om den tid vi lever i, som jag också skrev om i Dumma mig häromdagen. Ni ser, det blir vaken hackat eller malet, men jag försöker i alla fall. Klapp, klapp. Men det här hör ihop tror jag. Min teknikrädda foliehatt glöder och glänser i solens morgonstrålar. Det blåser och skramlar till här utanför på gatan och på balkongen. 

Sedan tycker jag att det är jättefint att människor sluter upp kring muslimers rätt att praktisera sin religion, och framförallt kvinnors rätt att klä sig hur de önskar, även om jag fascineras över att samma människor som förr ville bränna behåar idag tycker att burkinin är det bästa som har hänt. Utan vidare, sådär. När det gäller bokmässan har väl alla rätt, på sitt sätt, det enda felet är väl den förbannade rasismen? Och den där rasismen finns lite överallt, men det talar vi alldeles för lite om. 

Kämpar med de små orden, orken och mot den slöa tanken. Men jag försöker ju i alla fall. 

Fred och kärlek 
/Döden döden döden 

torsdag 25 augusti 2016

Violently happy



Så känns det efter en hel natts sömn. När du kommit upp, efter att ha sparkat vatten för länge, för att hålla näsan ovanför vattenytan. För att överleva. Åhhhh! Andas. Andas. Andas. Andas. Andas. Andas. Andas. Förvirring och för mycket syre. Dricker en kopp kaffe till. Målar naglarna. Njuter av att andas. Bara av att andas. Känner inte efter alls. Bara andas och lättar (och flyger fram). Nej, fortfarande som heffaklump, men jag kan andas lite. Så fruktansvärt skönt. 

Det är inte alla som förstår tröttheten: Dödens trötthet. Den där. Men någon gång ska jag ta mig i kragen och skriva något vettigt om det här, men jag är för trött. Jag kommer troligtvis aldrig fram, men tanken är fri och mina drömmar likaså. He. 

Puss
/Döden döden döden 

Dumma mig

 Många bäckar små




Madrass på golvet och en kopp nybryggt kaffe. For norröver och har sovit en hel natt. Tassande förhoppning om dagarna igen. Känns tveksamt om jag någonsin kommer att bli hel igen. Somrarna smular sönder allt fullständigt: förståndet, kroppen, hjärtat. "Världens fulaste mamma" är jag också. Jag orkar inte titta upp.

Vaknar, läser sågningen av Fråga Lund. Orkade inte se igår kväll, men lyssnade på håll, och håller nog med, även om orden här kanske är väl hårda. Är det inte samma fördumningskultur vi håller på med med våra barn som att översätta "despicable me" till "dumma mig"? Att inte lita på mottagarens förstånd. Våra låga förväntningar på andras förmågor? Jag tänker att det inte är en kränkning mot något lärdomssäte, eller så, men en förskräckligt dum väg att vandra. Det är som att gömma och hemlighålla självaste livet när man tänker efter. 
"Sanningen är den att om jag inte själv haft fantastiska lärare under min gymnasietid så hade jag troligtvis inte fortsatt till högre utbildning. Instruerande, berättande och visande lärare var alltså en förutsättning för att jag kunde stå och sprida mitt undervisningsfientliga budskap." Läs hela Jonas Linderoths (professor i pedagogik vid Göteborgs universitet) text på DN Debatt här.

/Döden döden döden 

fredag 19 augusti 2016

Badkultur del 3

Just leave our kids alone


(Från filmen Att angöra en brygga av Hasseåtage)

Jag avskyr badhusdebatten. Jag har skrivit om den redan i Badkultur och Badkultur Del 2 och jag kan inte påstå att jag tycker att den är helt enkel. Jag vet vad jag anser (nästan!), men mina idéer och ideal krockar med varandra. Dessutom: det finns så många andra frågor som är så mycket viktigare som att bekämpa fattigdom, ta hand om miljön, skolan, sjukvården, mobbning och så vidare, så jag känner mig lite less. Det handlar om islamofobi och inget annat. För det ju just det är, eller hur, och det blir så otroligt tydlig när man nu ser bilderna från franska Rivieran. På 70-talet stod män i stora klungor runt topless-tjejer på exakt samma plats och strand. 

Har verkligen inga problem med slöjor* på vuxna kan jag ju öppna med.  

När jag läser diverse kloka och mindre kloka debattinlägg, nästan alla skriver vettigt, men fallerar på en eller annan punkt (eftersom det är lite mer komplicerat än folk vill erkänna), så funderar jag också över vilka skribenter och tyckare som faktiskt går på badhus själva.

För det som jag skrivit om tidigare är våra förbannade kroppar som också finns, och ligger och guppar och flyter, eller rör sig där i vattnet. Att väldigt många har problem med sina kroppar, hur fina och mjuka och vanliga och bra de än är. Det är tyvärr ett faktum. Jag avskyr själv, utan några hysteriska kroppskompex, fullt påklädda i badhuset: oavsett om det är snickaren i blåställ, föräldrar som tittar på sina barn eller burkinis (och detta handlar om min högst personliga blygsel och är något jag får tugga i mig). Jag känner mig helt enkelt extra sårbar och naken då. Däremot inte sagt att jag har rätt, bara att det gör mig obekväm. Jag går liksom inte i baddräkt på stan särskilt ofta heller. Och någonstans behövs rummet där våra kroppar får existera och röra sig som de är, ifred från blickar och tvång. Jag tror att jag drömmer om någon slags vänlig naturlighet, jag kan inte beskriva det bättre just nu (jag är så sjukt jävla (förlåt) trött).  Jag tror också att jag fantiserar om att mina barn ska känna sig fria fria från kroppsfixering och oro om dom växer upp med att se kvinnor och män i alla former, men antagligen är det bara en utopi. 

Så, så himla enkelt är det inte för alla. Och visst, är du nöjd med din kropp eller exhibitionistiskt lagd så fine, men respektera att alla inte känner exakt likadant. Så här är jag alltså lite fascistiskt lagd, eftersom jag tycker att alla ska ha vettiga, rena badkläder på sig och duscha nakna före och efter, no pardons - och framförallt visa respekt och vara snälla och vänliga mot varandra. Jag har inget emot olika dagar (några timmar då och då) på badhusen heller: 
Tokiga barnsöndagar 
Singelonsdagar 
Damernas stillsamma torsdagar
Crazy dad nights  
Introvertas timme
Nudisternas härliga eftermiddag och så vidare, och så vidare...      

Övrig tid för oss som bara vill bada och motionera i godan ro. Och där tror jag att vi kan mötas och känna att vi duger i och med våra kroppar med verkliga, eller uppleva, skavanker. Så tänker jag att mina barn ska lära sig att vi alla ser olika ut och att det är okej och bra. Med eller utan burkinis.

Badkultur jag gillar. 

Så mina tankar kring religion och personlig frihet krockar med en inte fullt så liberal tanke kring nakenhet mot påklätt. Så misslyckad jag är! Men jag tänker i alla fall och jag lovar att höra av mig om jag kommer fram till något vettigt och bra. Jag famlar fortfarande. 

Puss!

/Döden döden döden 

* Jag känner ett sting av förvirring kring slöjan vilket beror på min lilla kunskap (sorgligt låg nivå) men också det faktum att slöjan skulle bäras på grund av mannens fullständigt icke-existerande sexuella impulskontroll? Som ett skydd mot andra mäns blickar. Rätt, eller fel, vet inte jag, men låter bli den tråden nu. Jag har däremot lättare att förstå slöjan som ett mode, eller kulturell markering, men blir ledsen av tanken på tvång och rädslan (föraktet) för män, framförallt när barn i 8-10 årsåldern bär slöja och heltäckande på badhuset, vilket jag ser då och då. Jag drömmer om en värld där barn inte får eller ska sexualiseras av andra på ett endaste vis, samt kvinnor inte ska bli antastade. Är ni med? 

Ett litet sidospår till: samtidigt blir många upprörda över att flickor bär bikiniöverdel, men inte över att pojkar bär kjol eller nagellack, och där blir min spontana fråga: varför får inte alla leka med olika roller och testa sig fram? Eller är bikini på flickor värre än nagellack på pojkar, på grund av brösten som inte finns och plagget då är onödig (sexigt?), eller ska barnen bada nakna (för nagellack är jättefunktionellt)? Varför är det just flickan/kvinnan som det ska petas på och moraliseras över? I don't get it. Jag minns tydligt att jag längtade efter bikini som liten och fick en när jag var i Italien på 70-talet. En rödvit blommig bomullsbikini med volang på top och byxa (så fin, så opraktisk) som sedan slets av av en rasande våg. Men någon dag gick jag omkring och kände mig som världens finaste och jag minns den som igår. Min lillebror var ett år och naken under badrocken och det gillades inte alls i detta katolska land 1977. Så saker förändras. Tiderna och åsikterna böljar fram som sädesfältets veteax - och jag vill bara vråla: Just leave our kids alone. Låt dem leka fritt (men observera: lagom säkert... man är ju ända lite oroligt lagd).

Sen kan man inte låta bli att reagera när man ser den här bilden heller (tack M N). Perspektiven, liksom. Så visst måste jag tugga i mig att andra badar i vad de vill, även om det gör mig obekväm, så länge jag får bada i vilken baddräkt jag vill. Till barnen, som helst av allt skulle vilja bada nakna, får jag säga bara det: alla lika, alla olika. Respektera varandra. Sedan är det upp till badhusen att skapa en trygg och bra miljö, tillsammans med alla av oss som faktiskt besöker dessa. 



tisdag 16 augusti 2016

Någon slags uppgivenhet

i väntrummet. 



Små skvättar av gula löv och solen kämpar halvdant, och fräter sig fram bakom moln och regnglipor. Ögonlockens veck liksom värker och svider till, ovan och bakom, som tårarna som börjar och trycker vid ögonbrynen till en fransk melodi som jag alls inte förstår. Ungefär så. Vi kan kalla det PMS eller bara ålderns höst (förlåt..)? Sommarens sista suck och början till förfall.

I morse badade rummet i guld och kvällen var lika grann. Jag såg det kort på håll.

/Döden döden döden

söndag 7 augusti 2016

Boys and girls

Girls and Boys



Jag skulle kunna tjöta om sommaren och hur omöjlig och svår den är. Men det orkar jag inte då jag är alldeles för trött. Jag är slut på alla sätt. Totalt kaputt. 

Debatterna. Jag lämnar er därhän, allt känns alldeles för beklämmande och slött. För dumt bara. Tittar på flickorna och pojkarna. Bilden ovan. Det finns något fritt och ändå djupt orättvist där borta. Vems felet är vet inte jag. 

/Döden döden döden 


(Girls who are boys
Who like boys to be girls
Who do boys like they're girls
Who do girls like they're boys
Always should be someone you really love... ) Blur