lördag 26 juli 2025
Ständigt aktuellt
måndag 21 juli 2025
A way of seeing
Från The Red Hand Files:
”I discovered that the initial trauma of Arthur’s death was the coded cypher through which God spoke, and that God had less to do with faith or belief, and more to do with a way of seeing. I came to understand that God was a form of perception, a means of being alert to the poetic resonance of being. I found God to be woven into all things, even the greatest evils and our deepest despair. Sometimes I feel the world pulsating with a rich, lyrical energy, at other times it feels flat, void, and malevolent. I came to realise that God was present and active in both experiences.”
Måste ut och gå. Rensa skallen. Stan är full av folk med smink, som doftar starkt av duschtvål och parfym. De går gärna i bredd. Vill själv inte bli sedd. Sista slurken kaffe. Skärp dig människa. Ut ut ut. Orkar inte. Somrarna knäcker mig fullständigt maj, juni, juli, augusti, sen börjar återhämtningen till höstlovet och jul. Det är inte många månader om året det kanske finns en chans till sortering av liv och lite inre frid. Att somrarna måste vara så vidriga. Andra verkar ju rätt glada med sina grillar, gräsklippare och håriga ben.
Men om jag ska se på världen med andra ögon, så visst stålar solen, visst är det vackert, ack så grant. Visst värker kroppen, men hjärtat slår.
När jag väl närmar mig havet och doften av tång fyller min inandning tåras min blick (det är sant!) av glädje. En enkel människas korta ögonblick av tacksamhet och eufori. Det är inte så dumt.
/Döden döden döden
onsdag 9 juli 2025
The Giving Tree
Och trädet var lyckligt…
Så här avslutar AI:
Ultimately, "The Giving Tree" is not a simple tale with a single, clear moral. It invites readers to reflect on the different aspects of giving, taking, love, and sacrifice, and to consider the potential consequences of our actions in relationships and with the environment.
När jag nu googlar Shel Silverstein ser jag att han skrivit The Ballad of Lucy Jordan…
/Döden döden döden
måndag 7 juli 2025
STELLA POLARIS
Någon slags riktning?
fredag 13 juni 2025
Sommarlov
Paris
Om jag hade kunnat åka till Paris hade jag kollat in David Hockney på Foundation Louis Vuitton. Ser ut som att de har kraftfullt målade väggar i några av salarna, bara en sån sak gör mig glad. Han målar vår och sommar så att du överlever vintern. Såg en stor utställning på Centre Pompidou 2017, men tydligen ska den aktuella utställningen vara ännu mer omfattande! På utställningen 2017 fick vi besökare inte fotografera vilket inte innebar någon förändring av hur konsten upplevdes för mig, vilket jag tror var intentionen. Åh! Måste skaffa en rosa ram till min Portrait of an Artist (Pool with Two Figures)-poster. Kommer att bli fint mot blågrön vägg. Ingen kan någonsin anklaga mig för att jobba snabbt i alla fall.
Sedan hade jag traskat förbi Maison Gainsbourg och MEP (Maison Européenne de la Photographie) eller Jeu du Paume för att avsluta kvällen med ett öppet fönster mot någon gata efter maten på torget strax intill…. Små museer och enkla restauranger är alltid bäst.
Drömmar och verklighetsflykt när det ofattbara vansinnet aldrig tycks ta slut, utan bara ökar och ökar. Får påminna mig själv om att de flesta människor egentligen vill varandra väl, men hur kan vi äldre förklara att en gång i tiden var normen gästfrihet och att ta hand om sjuka och svaga. Inte digitala flöden och polemik. Jag saknar ord för det som sker just nu. Men känns skönt när Emma Bouvin i DN skriver det rätt ut, den där tajmingen Netanyahu pysslar med; att skapa undergång och skifta fokus så fort människor börjar protestera. Piss på alla dessa diktatorer, härskare, despoter, makthungriga och hagalna oligarker och terroristgrupper, allihop. Resten av mänskligheten vill nämligen leva i fred och frihet: dra sula på parketten, titta på tv, odla körsbärsträd, spela yatzy på stranden eller sticka en hatt till katten. Finns så mycket att göra, men så ska några osäkra genomläskiga individer ställa till det. Så less på dem.
Så Paris känns inte så dumt att drömma om ändå, eller en bra bok och lite matrester i Malmö med solen gassande utanför.
/Döden döden döden
torsdag 12 juni 2025
Rörorna
1997
Kids return
Barnen provar mina gamla kläder, gammalt skryt faller platt, annat flyger oväntat högt. Dom sitter som en smäck. Väcker minnen. Sommarmusik. Den som spar, han har (för mycket skräp*).
/Döden döden döden
(*se kommande inlägg).
Men det är de unga kvinnorna och omsorgen som är framtiden.
Ljuset i mörkret
Åh, vilken morgon. Kaffet blev för blaskigt och jag är fortfarande krasslig, men fåglarna kvittrar och dagen gryr.
2000-talet måste bli kvinnornas århundrade skriver Carsten Jensen i DN:
”De flesta kvinnor står för helt andra värden än många män. Av historiska, uppfostringsrelaterade och biologiska skäl. Historiskt sett har kvinnor reducerats till det så kallat svagare könet. Men i sin marginalisering har de utvecklat egenskaper som på lång sikt gör dem till det starkare. Vi vet med säkerhet att om inte kvinnors fokus på omsorg och empati hade dominerat i familjer och barnuppfostran skulle vi i dag inte existera som mänsklighet. Vi hade för länge sedan gått under av andligt förfall, hat och krig.”
Givetvis kommer många reagera på denna text och vissa formuleringar - och kvinnor känna sig minimerade till omsorgsmaskiner, men han är något på spåret. Att, till exempel, dela på arbetet med den tysta listan och fatta vikten av alla omsorgers betydelse skulle gagna planeten och mänskligheten är hyfsat enkel matematik, och är något vi behöver lyfta. Solidaritet och vänlighet är bara bra. Men snälla, det kryper i min kropp när det skrivs om biologi (jag har inget emot biologi, men vi är människor främst). Sedan har jag ingen koll på varför han likställer Mette Fredriksen med ett gäng kvinnor från extremhögern, men det kanske någon vän av ordning kan förklara för mig?
/Döden döden döden