Läget?

Hemma på min gata i stan 

Fiskespö och extra rosa himmel. Kille i rullstol vid gamla hamninloppet, nu Dockan

(där läkare gärna bor, har jag läst någonstans).

Eftersom jag varken är berömd, något auktoritet på området eller klarar av att skriva kort och snärtigt (läs aitexten längst ner om du inte orkar med mina ord) så vet jag inte vad jag ska göra med texten. Skrev den från början, tänkt som en insändare eller inlägg detta sköra valår. För att ställa frågan till vår Kommunstyrelse. Hur vansinnigt långt det fått gå utan att någon politiker gjort något bra för svenska hyresgäster, så jag måste försöka i alla fall. Det börjar bli skarpt läge.

Jag är och har varit medlem av och till i Hyresgästföreningen sedan många år, men varit lite kritisk till Malmömodellen. Den får Hyresgästföreningen ta ansvar för, men intentionen var säkert bara god. Jag är övertygad om att ju fler vi är, desto bättre och starkare. Jag har däremot (tyvärr) aldrig någonsin varit en föreningsmänniska, och är nog inte heller lämpad åt det hållet, men jag har tröttnat på att vi tycks ha gett upp våra inre kompass kring vad som är rätt och riktigt och tappat tron på det gemensamma så totalt. Många knyter näven i fickan och har väldigt svårt att få vardagen att gå runt. Hyresgästföreningens håller i gratis utbildningar och kurser och rekommenderas varmt för dem som vill engagera sig. Jag vill också veta mer och förstå hur våra kära politiker motiverar och fattar sina beslut. 

(Igår handlade jag på både ICA och Lidl, jag kan deras priser och kampanjer utan och innan, och kan kortfattat säga att ICA Malmborgs cashar på ytterligare vinster nu. Det var precis som vanligt där. Vassego ICA från Svantesson, tjingeling!) 

Nå, texten jag ville skriva skulle handla om hyresnivåerna (utgår från Malmö) idag. Måste ta en klunk kaffe så att jag klarnar till lite. Borde väl använt mig av ChatGPT, men bjussar på egen text ändå, så här: 

Vi måste börja prata om hyresrättens roll någon gång. Vad som hänt är fullständigt förödande för oss hyresgäster. Vi svettas varje år vid de årliga hyresförhandlingarna och aldrig kommer någon ”återbäring”. Det blir bara värre och värre och sämre och sämre, trots Hyresgästföreningens idoga arbete. 

Vi hyresgäster behöver få tydliga svar från regerings- och riksdagspartierna, men även från de styrande i Malmö i och med valet. Vad säger kommunen? Oppositionen? Partierna? Allmännyttan, MKB - de som sätter taktpinnen för övriga fastighetsägare? Ja, vad säger ni kära politiker? Såg någon av er Fredrik Gerttens film Push, och om så, tog ni överhuvudtaget in budskapet? Läser ni om hur viktigt det är med levande städer, där människor kan bo, vara och verka; studera, starta företag, arbeta, låta barnen växa upp, njuta av närhet till kultur men även ha råd att använda sig av stadens utbud? För nu finns det snart inga anständiga hyror kvar i Malmö. 

Enbart gamla lägenheter och lägenhetskontrakt, några privata fastighetsägare eller bostäder i så kallade utsatta områden kan ha acceptabla hyresnivåer. De få billiga bostäder som finns kvar går inte att flytta ifrån till större/mindre (tills dess att det ska ske stambyte och fastighetsägaren väljer att helkakla och hyran höjs, igen, och du blev av med ytterligare förvaring och plötsligt inte har råd med gröten längre och paniken är ett faktum). Jag tänker inte gå in i detalj kring hur dåligt systemet hängt med, men det är alarmerande. På riktigt. 

Vi hyresgäster bara betalar och betalar och betalar och den frihet och bekvämlighet som många en gång valt (eller behövt av andra skäl), med vetskapen att vi aldrig kommer att bli miljonärer på vårt boende, känns alltmer avlägsen. Vari ligger friheten när du inte har råd med mat eller något sparande när hyresnivåerna ser ut som de gör? Jag vill inte skämmas över att bo i hyresrätt, men det har blivit en boendeform som idiotförklaras gång på gång. Faktum är att det blivit ekonomiskt ohållbart att bo i hyresrätt för de flesta, och det är en tragedi för fler än mig. Det drabbar staden. Tillväxten. Tilltron till den gemensamma staden: Malmö. 

Två inkomster och fläckfri ekonomi krävs för att hyra 3-5 rum och kök, i centrala Malmö. 2-3 rum och kök ligger oftast på omkring minst 10.000 kr, om det inte är nyproduktion. Vart ensamstående, pensionärer, sjuka, unga, studerande, låginkomsttagare med eller utan barn, eller de utsatta för våld med flera, ska ta vägen, det tar kommunen och allmännyttan inte ansvar för. Eller dem med helt normala inkomster som inte vill lägga långt över 50 % av sin inkomst på sin hyra, pengar vi aldrig mer ser röken av. Vi har inte ens möjlighet att spara till en kolonistuga eller välja bra hållbara material vid renoveringar. Istället vräks barnfamiljer och Sverige utmärker sig med allt fler fattigpensionärer. Vill vi verkligen ha det så här? Gällande bostadstillägget för pensionärer anses en bostadskostnad upp till 7 500 max som skälig och är det man beräknar tillägget på (Försäkringskassan). Ensamstående (utan barn) över 29 år har inte heller rätt till bostadsbidrag. Bara så att ni vet. 

En av de parametrar som påverkar våra hyror är läget (utöver standard, balkong, hiss, spisfläkt och handduksvärmare och så vidare). Läget måste bort om vi ska ha en vettig hyrespolitik i Malmö, samt onödiga renoveringar. I centrala Malmö, där vi bor, lever konstnärer, läkare, missbrukare, förskolepedagoger, företagare och entreprenörer, myndighetspersoner, kriminella, arbetslösa, ekonomer, pensionärer, låg- och högutbildade och så vidare, sida vid sida med restauranger och affärer, dagis och skolor, sjukhus, parker och en mängd företag. Det är mångfald på riktigt och något jag som Malmöbo är mycket stolt över. Inte alltid roligt eller lätt, men så en stad bör få vara. Levande. 

Men nu får nog kommunstyrelsen erkänna att de anser att bara höginkomsttagare har rätt att välja områden och bostäder nära skolor, parker, hav eller vänner i Malmö och resten slängas framför bussen. Stå för er politik eller gör något! Nu. 

I vårat hus kunde tidigare ensamstående föräldrar och pensionärer bo, så är det inte längre. Det är svårt för många med normalinkomst att få ihop omkring närmare 15.000-20.000 kr/mån. Finns det inget tak på hur dyrt det tillåts bli, i ett illa förvaltat hus, som betalat sina kostnader för längesen? 

Frågan är om Boplats Syd ens är motiverat längre? Du kommer aldrig att få någon drömlägenhet om du inte vill lägga 15000-25000 kr månad oavsett hur länge du stått i bostadskön. Observera, hyrorna är inte särskilt låga i säg Eslöv, Bjuv eller Trelleborg heller. Det finns ju centrala, attraktiva lägen överallt… Allt beror på vilken stol du står på. 

Utöver detta, om ni vill tvinga människor bort från stan, politiker i Region Skåne, se åtminstone till att kollektivtrafiken fungerar och inte ruinerar oss i så fall. 

Det är erat ansvar, politiker (S, L och M) att stå även på vår sida. Vi är många (majoriteten?) som hyr och tror på hyresrätten. Vi som hyr av MKB har till exempel varit med och betalat över en miljard* för fina Malmö Live, Stadsteatern och annat tjusigt, men era hyresgäster har knappast råd att besöka dess fantastiska platser med dagens hyresnivåer. Marknadshyror (”trygghetshyror”) gynnar inte några hyresgäster. 

Nu har vi haft dessa modeller, lightversioner av marknadshyror, och det blev inte så himla bra för någon, utom fastighetsägarna, misstänker jag. 

Gör om, gör rätt, gör bättre, det gynnar alla! 

Vänligen, 

/Döden döden döden (Som har bott i villa i rik kranskommun och vet av personlig erfarenhet hur gynnsamt det är att äga, för de allra flesta i alla fall. Om du, som är hyresgäst och aldrig ägt undrar över hur det kommer sig att vännerna har råd att åka skidor, på solsemestrar under högsäsong, city getaways och samtidigt har stugor på landet, en, två bilar i garaget och kan renovera huset så kan jag berätta att det inte beror på att de är bättre än dig, utan på svensk politik. Jag unnar alla detta, men se för katten till att rösta så att Sveriges hyresgäster har råd att leva, utan ständig ekonomisk stress. Dumförklara inte oss, utan svensk politik)

Snabbfakta, Subventioner till bostadssektorn (2024):

Ränteavdrag 50,6 miljarder 

Rotavdrag 12,4 miljarder (preliminär beräkning 2025 är 22 miljarder, varav 72 miljoner gick till renoveringar utomlands) 

Bostadsbidrag 4,4 miljarder 

Bostadstillägg till pensionärer 13,8 miljarder 

Investeringsstöd 3,7 miljarder 

Om jag tolkar SCB statistik från Hur vi bor (Hyresgästföreningens hemsida) rätt så är hyresrätten fortfarande Sveriges vanligaste boendeform och Malmös hyror högre än riksgenomsnittet, (men förmodligen ser det likadant ut i Stockholm, Göteborg och Uppsala också). Malmö är också en socioekonomisk belastad stad med hög arbetslöshet så undrar verkligen över kommunen och allmännyttans intentioner och ansvar här? Om vi sedan tittar lite snabbt på Förtroendevalda i MKB Fastighets AB på Malmö stads hemsida så lär det inte finnas många där som bor i hyresrätt, eller någon av dem som bor i MKBs fastigheter. Skämmes, som Tariq Taylor, skulle sagt. 

* De senaste åtta åren har Malmö stad plockat ut 1,7 miljarder kronor av de pengar som MKB:s hyresgäster har betalat in. Det motsvarar 65 000 kronor per hyreslägenhet.

❤️

Nedan, om ChatGPT, skrivit texten:

Hyresrätten i Malmö är på väg att bli en klassfråga

Hyresrätten har länge varit en grundpelare i den svenska bostadsmodellen. Ett tryggt och flexibelt boende – oavsett livssituation. Men i Malmö håller den på att förlora sin funktion.

I dag är det många hyresgäster som lever med en ständig oro inför de årliga hyresförhandlingarna. Resultatet är förutsägbart: höjningar. Aldrig lättnader. Aldrig en paus. Samtidigt ökar avståndet mellan vad människor tjänar och vad det kostar att bo.

Konsekvensen är tydlig. Det krävs i praktiken två inkomster och en stabil ekonomi för att efterfråga en större hyresrätt i Malmö. Även mindre lägenheter ligger ofta på nivåer som gör det svårt att få ekonomin att gå ihop. För ensamstående, pensionärer, studenter och låginkomsttagare är situationen i många fall redan ohållbar.

Men problemet stannar inte där.

När hyror drivs upp genom standardhöjande renoveringar och lägesfaktorer pressas människor bort från sina områden. Kvar blir en allt mer ensidig stad, där bara vissa har råd att bo centralt. Det riskerar att underminera det som gjort Malmö till en levande stad: blandningen av människor, yrken och livsvillkor.

Samtidigt subventioneras det ägda boendet i stor skala genom ränte- och rotavdrag, medan stöden till hyresgäster är betydligt mer begränsade. Det skapar en obalans som i längden påverkar hela bostadsmarknaden – och förstärker ojämlikheten.

Detta är inte en naturlag. Det är resultatet av politiska beslut.

Därför behövs tydliga svar från såväl regering och riksdag som från Malmö stads styrande och opposition. Hur ser ni på utvecklingen av hyresrätten? Vilket ansvar är ni beredda att ta för att säkerställa att vanliga människor har råd att bo kvar i staden?

Allmännyttan har här en särskilt viktig roll. Bolag som MKB sätter normer för hyresnivåer och påverkar hela marknaden. Med det följer ett ansvar – inte bara att bygga och förvalta, utan att bidra till en långsiktigt hållbar stad där fler har en plats.

Hyresrätten kan inte reduceras till en boendeform för dem som saknar alternativ. Den måste åter bli ett rimligt val även för människor med vanliga inkomster.

Annars riskerar vi en stad där allt färre har råd att leva – och där tilliten till det gemensamma gradvis urholkas.

Frågan är enkel: vill vi ha det så?

---

Vill du att jag vässar den ytterligare mot en specifik mottagare (t.ex. kommunstyrelsen i Malmö eller ett visst parti), eller gör den ännu mer polemisk?

Pågående samtal

Får verkligen verkliga människor finnas (på bild)?

Ett av alla dessa fotografier som jag aldrig blir klar med. De stod där, alldeles stilla, lysande vita som marmorstatyer. I grönskan. Grönskan…. Vilken grönska? Beskurit, gått tillbaka. Får ansiktena synas, då jag fotograferat dem på allmän plats, men är det konstnärliga värdet verkligen tillräckligt högt? Kan jag komma undan med att problematisera Ai kontra verkligheten? Suddar lite… Kommer inte fram till något. Lägger bort. Lägger ut. 

Magnus Halldin, Respons:

”… Redan i den första essän, »I Platons grotta«, skriver Sontag en mening som slår en bro mellan essäerna i Om fotografi och Att betrakta andras lidande: »Att fotografera är att appropriera det som fotograferas«. Fotografiet, menar hon, uppfattas ofta som en skildring av världen, men är endast ett slags dokumenterad skärva av den. Varje medveten fotograf väljer ett perspektiv, en vinkel, ett utsnitt av den så kallade verkligheten. Redan här väcks den berättigade frågan om vad som uteslutits, och på vilken grund. Är uteslutningen överlagd eller ett resultat av slumpen? Är den tendentiös? Estetisk? Politisk? Lägg därtill det retoriska manövreringsutrymme som redan i det ögonblick fotografiet tas kan sättas i spel för olika syften och sammanhang. En bildredaktion på en dagstidning, ett galleri eller ett museum kan sedan i författandet av en bildtext styra betraktarens blick och tolkning. Eller som Sontag skriver: »varje fotografi väntar på att förklaras eller förfalskas av sin bildtext«.” 

/Döden döden döden 

Känns som fredag

 fast det är torsdag (tydligen)?

Earthlings Richard Kalvar

Nytt förbättrat recept…

Nej tack!

Mitt största problem med kapitalismen är inte att den finns, den finns i oss alla, hur man än vänder och vrider på det. Att ojämlikhet inte gagnar någon, utom några få, är kanske inte heller någon nyhet. Eller att den, vi kan kalla kapitalismen Tess, med kallt mod ofta är dålig för miljön och inte sällan, alltid, krokar arm med den politiska makten. Det känns ju sådär. I mitt vardagliga liv påminns jag om Tess ständig. Att ostens pris står i kilo på ett ställe och styck på ett annat. Intill varandra på hyllorna. Seriöst? Det är bara för att förvilla trötta och ouppmärksamma människor och förstöra ekonomin för dem med små marginaler. Att kaffeförpackningarna inte bara blivit mindre, utan även alltmer komplicerade att öppna, och sortera (Zoegas till exempel). All mängd vatten som går åt att rengöra förpackningar pratas det alltför för lite om. Att dyra bra mobiler ska sluta fungera, hörlurar slängas på tippen och om något tvättmedel är riktigt bra på att ta bort fläckar och för miljön, berätta det inte för allt i världen inte för Tess för då kommer produkten göras oss med ett nytt förbättrat receptet som plötsligt kräver två produkter och bli dubbelt så dyrt och fungera sämre. Samma med hår- och hudvård och smink. Och så vidare. Hållbarhet är motsatsen till Tess, vilket är helt ohållbart. Varför säger ingen politiker ifrån? Istället måste alla ha mobiltelefoner som är svindyra, och går de inte sönder eller stjäls måste de bytas ut på grund av en orimlig mängd uppdateringar och räcker inte det som argument så handlar det om våra master. Och det slutar inte där, för varje uppdaterad modell (i princip) kräver nya fräsiga laddare och fodral. Inte ens ett mobilt miljövänligt laddsystem har de orkar innovera fram. Det finns ingen standard. Varför kan man inte ladda mobilen i solen till exempel? Det går att göra. Varför vill inte Tess gott och göra något bra? Varför ställs inga rimliga krav? Ifrågasätter Tess existensberättigande utan regleringar starkt. Nej. Det regnar aldrig några pengar över de längst där nere. Och förpackningsindustrin, vilket lönsamt, sorgebarn ändå. Tess löser inga problem, är inte särskilt funktionell och vad hände med alla kreativa innovationer. Kvalitén? 

Om kära Tess är så fantastiskt viktig för samhället och duktiga entreprenörer och innovatörer, gör något bra, annars är jag tveksam till att vårt beroende av er verkligen finns, utan mer liknar ett tvång. 

Gör om, gör bättre. 

/Döden döden döden 

Identitet

Mellan rum 

Det jag egentligen försöker peka på är att artist statements är så förvillande lika varandra språkligt, och allmängiltiga, att de blir fullständigt intetesägande och skulle kunna beskriva alla konstnärers ”praktik” när man tänker efter.  Alla är samma, men den konstnärliga gestaltningen skiljer åt. Det är kring det sista krutet borde läggas. Tror att det rör det egentligen. Min irritation. Läste upp några  statements för min äldsta dotter, som utbrast: - Men, vilka floskler! Säljtexter som låter nåt. Fint. Bildat. Mellanrummen. Erfarenheter. Utanförskap. Mellanförskap. Sorg. Etnologi/Antropologi. Sexualitet. Levda erfarenheter (?). Man har kommersialiserat och akademiserat precis allt. Någon tar bilder och hävdar att det är en sorgeprocess, som att skönheten och skulle sitta i sorgen, att lastbilen/fälten/ljuset får validitet på grund av en anhörigs sjukdom eller död. En annan undersöker arv och miljö. Det är ju hela livets spektrum och erfarenheter som ständigt processas och tolkas av utföraren. Essäer skrivs. Så har det varit i alla tider, hos alla konstnärer. Man tolkar, formar och delar med sig. Väl? Det är väl självklart att du påverkas av din miljö och dina erfarenheter. Måste traumat säljas in för att ge ett konstnärligt berättigande? Ja, kanske. 

Jag är nog bara avundsjuk på grund av min egen oförmåga och frustrerad över att jag inte är frisk och pigg nog att göra något själv. Att jag inte orkar, inte hinner med.

Det är lätt att bli raljant, förlåt. Har ondgjort mig så många gånger över artist statements att jag begriper att det är dags att sluta med det nu. Skrev bättre om det tidigare i Against interpretation till exempel. Släpp. Loss. (Ge upp).

 /Döden döden döden

Klipp och klistra (artist statement, anyone)

the circuit

Bokskogen, utan synlig kroppsdel.

Höll på med gardiner. Har alltid älskat tunga draperier. Nu dök Drapes//Parts av Eva Stenram upp. Ser fantastiskt ut. Pinuppors utklippta ben, bakom draperier. Vernissage och samtal på CHAUSSEE 36 i Berlin häromdagen. 

Läser i Lensculture: 

”A pair of clever, enigmatic series that play with desire, eroticism and photography’s fundamental questions surrounding presence and absence”. Om Eva Stenram. 

Rum för eftertanke. Minne. Processer. Närvaro. Frånvaro. Läkning. Vardag. Läser jag någon annanstans. Eller identitet. Intimitet. Motsatsförhållanden som "undetsöks". Om och om igen. 

Min Artist statement (del 1) 

Processesing the absence of (identity), home, reflections surronding memory, eroticism (or intimacy), healing and presence in everyday life. (Yolo)

/Döden döden döden 

Slår ett slag för Stockholm

Monsters Partyline (igen). 

Jag får förmoda att i princip samtliga kulturskribenter i Sverige hyser en extremt stark tilltro till svensk sjukvård och socialtjänst med flera och litar blint på svenska myndigheters journalföring, samt små barns uttrycksförmåga till främlingar. Ska kolla in dokumentären Hatet på SVT och även något som fanns på TV4. Jösses Amalia. 

/Döden döden döden