Behöver jag skriva att himlen är smutsigt rosa denna morgon? Att själen gör ett litet hopp när jag tittar bort. Bort mot turning torso och havet som jag vet lever egensinnigt, mäktigt där. Eller skriva att kaffet smakar trevlig som det brukar och huvudet susar säv. Nej, antagligen inte. I min nya fina kimono sitter jag i sammetssoffan och hjärtat värker, spänner, känner något som inte känns helt bra.
"Hussvalorna flyger utanför fönstret, upp mot boet Hör deras ljud Jag smekte din kropp, dess äldre konturer under nattlinnet Kände vågen av ömhet Vet inte om du såg tårarna i mina ögon” (Göran Sonnevis Sekvenser mot Omega, recension av Marina Montelius, Expressen kultur)
Vi lever i tider av låtsatlyx och låtsatsallt. Det gäller liksom att passa på. Är det så vi känner? Är det så jag känner? I mitt lilla reservat. Tittar ner mot grannen. Har han månne något dambesök?
Älskar att bli äldre, hamna utanför radarn och bli min egen. Från objekt till subjekt. Idag vet jag inte varför man tittar på mig. Det är frihet, känner obefintlig saknad. Just nu i alla fall. Bra nog.
Läser texter. Det är samma texter om och om igen. Om politik, orättvisor och det som är eller upplevs ohållbart. Jag skulle kunna säga så här: det parti som tar skolan, miljön och sjukvården på allvar får min röst. Resten löser sig alltid om folk få ha det rimligt bra: blir behandlade med respekt. De flesta vill att alla ska få ha det vettigt bra och är medvetna om människans skörhet och livets inneboende orättvisor och dess oförutsägbarhet. Cancern, adhd:n, ensamhet och sorg eller något annat som kan ske, eller har skett. Ett brutet ben, en otrohet och så blev livet ett annat. Det är sånt som gör en ödmjuk, det är så mycket som man inte vet.
Nästan alla texter förenklar komplexa frågor och pekar hit eller dit och vi delar duktigt vidare. Jag längtar efter texten som vill något mer. Kanske letar jag på fel ställen? Kanske är jag för dum? Hittar inget nytt, något som fångar mig. Tittar på Jerry Hall 20 looks, Vouge Paris. Fångar mig ett par sekunder i alla fall.
Jag vill verkligen kunna åka tåg ut i världen säger jag till pappan till dotterns nya semestervän. Konstaterar att EU, stater, med av marknaden uppstyckade järnvägsspår, kanske inte kan komma överens? Marknaden versus verkligheten. Men vad vet jag?
Någon delar en text om att läkare sjukskriver för mycket: att friska människor sjukskrivs på grund av att läkarna inte vågar säga nej till kunderna och att folk bara måste lära sig säga nej och välja bättre. Får lust att gråta, men tänker att det är ju lätt att förlöjliga läkarkåren och människor som mår kasst. En rapport konstaterar:
Vilken typ av sjuklighet är det då som ansvarar för den dramatiska ökningen i sjukskrivningar? Data från Riksförsäkringsverket visar att det framför allt är de långa sjukskrivningarna (mer än 30 dagar) som ökat. I synnerhet tycks det vara de psykiska sjukdomarna som ökat. Av intresse i sammanhanget är att ökningen inte är likformig över olika yrkeskategorier. Speciellt stor tycks ökningen vara inom sådana yrken där man har mycket människokontakt (vård, skola, omsorg, kyrklig verksamhet, mellanchefer i privat företagsamhet).
Jag tänker att den där förbannade valfriheten är en nedrans chimär. Har aldrig stött på en läkare som velat sjukskriva i onödan. Att vara sjukskriven är en enorm ekonomisk förlust och en ytterst skamfylld affär. Get real damen, tänker jag. Människor i vård, omsorg och skola (med barn) har extremt svårt att välja bort barnen, chefens schema och hur ojämlikt vårt samhället faktiskt är. Men visst, i en perfekt värld är det alltid lätt att välja, eller helt enkelt säga: nej. Åsa Kadowaki har jag redan skrivit om här i Att låtsas att det regnar. För övrigt ett av de mest lästa inläggen.
Önskar att marknaden höll sig borta från vården. Jag vill inte vara kund i skolan eller hos läkaren. Vi behöver få vara elever eller patienter och kunna lita på professionens kompetens. Jag tror att marknaden hör hemma på sophögen om den inte blir bättre snart: ge oss miljövänliga alternativ eller bara försvinn. Ge mig en klok tänkare som begriper människan och världen. Någon som orkat tänka tanken ända fram. Någon som vill oss gott, trots all vår småskurenhet och våra brister vårdar det allmänna varsamt och ömt. Den texten vill jag läsa. Den texten önskar jag då att alla förstod.
Puss!
/Döden döden döden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar