En sockerbit på fat

En sång om kaffe 

Så kan jag ju passa på att nämna, när vi ändå pratar vården, att barnsjuksköterskorna i Lund inte fick behålla sina löner. De skulle sänkas. Så nu mister vi spetskompetens inom barnhjärtan och akut barnsjukvård i Sverige och Skåne. De sa nämligen upp sig. Samtidigt som Region Skåne har fyra olika vd:ar inom området marknadsföring, event och turism med feta fallskärmar utifall att de skulle få sparken. Till exempel. Superfriskt, och en eloge för den stora skickligheten att prioritera i regionen. Jag gillar turism och festligheter helskarpt. Det är inte det, det är det andra.

Lilian:  ”Jag fick en kopp te nu på kvällen och den serverades i en riktig porslinsmuggpå en bricka med en servett
och en sockerbit vid sidan om. Det kändes fint.” 
(sydsvenskan idag om sjuka sjuksköterskor)

(Vi tittar på Gengångare på SVTPLAY (titta!) och igår såg jag hur en sköterska baddade ett sår och den enda jag tänkte var att så skulle det aldrig se ut i Sverige. Här baddas inga sår.)   

FRED!

/Döden döden döden

Tivolitumme

Ibland vill jag bara sätta mig på en sten vid havet och (stilla) gråta, men det kan ju komma någon, så jag struntar i det. Livet är, ibland, lika svårt som vackert.

Är ni med om min medelålderskris, sjukdomsinsikt och mina småbarnsföräldraår? Allt i en skön röra och  lite halvpublikt sådär. Uttråkad, nästintill död nynnar jag och samtidigt oförskämt lycklig. Nervsammanbrott inför att räkningarna ska betalas. Living on the edge-spännande. Nej, bara fruktansvärt. Jag lever i nuet. Jag älskar grått och lerigt men även solens strålar och snödroppsknopp. On repeat: Det ena behöver inte utesluta det andra, bara ekonomiskt. Jag kan och bör inte drömma om semester, men jag längtar efter alper och goda ostar. I natt drömde jag om Zlatan. Han behövde prata med någon.

Har tummat med Ros, Tivoli-tummat. Hade lovat mig själv konst, kaffe och komplexitet i vår, men det får bli i ett annat liv. Nu kaffe och internetbanken. 

Pip.

/Döden döden döden ligger minus

DIY (och Kalle Moraeus)

"Sluta gnäll, gör något" läste jag på en fint broderat sak på stan. Funderar ständigt på det.

Fortfarande känns sommaren lite töntig. Jag trivs bra i mitt råa vinterlandskap (med en kopp kaffe och trött blick), men barnen ska få äta jordgubbar och jag inser att när det är På Spåret-final så går vi obarmhärtigt mot ljusare tider. Så jag ska gaska upp mig med lite sött och rött jag med.

Jo, jag vet inte hur det är med er, men jag tycker mig se Kalle Moraeus överallt. Är det en trend jag missat? Efter tio stycken på en dag (eller var det samme man?) så såg jag en Paul Weller look-alike och på något sätt kändes det lite festligare.

Trevlig helg alles,

/Döden döden döden behöver man inte ta på allvar jämt

Vardagsrealism och kaffe

Barnen, de fina små. 

Mor och far så grå, så grå...

Hinner inte med de små, små liven. 

De som fnissar, bråkar, leker.  

Busar, sjunger, skriker. 

Hittar på.   

Lite kaffe, motion och en semla, så kanske formen återkommer? Skaffar man barn får man baske sig försöka vara vuxen, men ibland uteblir känslan av succé.  

/Döden döden döden kavlar upp koftärmarna 

Kämpa kämpa (konsumentupplysning)

Oh, dagens första kopp kaffe... Ljuva morgonkänsla! Barn med far hostar och lägger pussel. Idag ska Ros, utan hosta, testa barnbalett. Fint ska det vara ibland.  

Vi försöker leva ekologiskt i möjligaste mån. Vi fallerar ständigt, men kämpar på. Jag såg en enkel liten lista från Naturskyddsföreningen om vardagsval för miljön och skämdes. Jag hade förträngt  min passion: Kaffet! Sicken flax (och la cucaracha) sen att det fanns ekologiskt fairtrade kaffe till moccabryggaren på butiken. Billigt och snällt, gött.

   

/Döden döden döden 

På ett vettigt vis

Oh, dra på trissor, jag ska få inleda en rehabilitering. Wow och ay caramba!! Så fantastiskt! Firar med en kopp finkaffe och ett skuttande glatt hjärta.

Jag som inget hellre vill än att kunna jobba och ha ett liv, men främst klara av mina barn, ska äntligen få hjälp*. Otroligt underbart. Jag trodde att de skulle tycka att jag är för frisk, då jag varken haltar eller stammar anmärkningsvärt mycket - och "alla småbarnsföräldrar är ju trötta", vilket jag hört till leda av säkert helt välmenande människor. Jag hade enligt dem stora och typiska kognitiva hjärnskadeproblem. Inte så dumt med experter.

Är så fruktansvärt trött idag, så jag skriver och tänker som en kratta. Men jag längtar efter att skriva om kommunikation och sjukvård, vilket är, utan att överdriva, livsviktigt. Så jag återkommer. Jag tänkte också skriva om trosor och rosor och någon bok, bara för att min fulla övertygelse är att det ena inte behöver utesluta det andra och för att livet inte är svart eller vitt, utan fullt av NYANSER. Älskade nyanser, om än gråa, vissa dagar.

En fintrosa är en fintrosa är en fintrosa

Avslutningvis återupplivning

Eder

/Döden döden döden

* Få kunskap och insikt och anpassa vardagen efter nuvarande förutsättningar, samt få information och träning i att använda lämpliga strategier i vardagen såsom planering, pauser och teknikstöd...O.s.v. 

Familjeliv, eller Självupptagenhet Del 3.

Ledigt med barnen och att inte räcka till.

Summerade 2012 och attans vilket skitår! Tänker spotta mig i nävarna och rycka upp mig. Kämpa lite till. Ja, testa grejen med livet lite mer  - och kanske har jag någon kompis jag kan ta en kaffe tillsammans med? Insåg att jag inte tagit en enda kopp kaffe med en enda kompis under 2012. Inte ett glas vin. Inte en enda utställning, lunch eller konsert självständigt. Nada. Så ni som tycker att jag är en kass vän, jag är jämlikt eländig, om det är till någon tröst?  Men jag har fikat med familjen och jag har druckit god champagne, så någon jämmerdal är det inte. Det är bara gött att klaga lite, borsta dammet av rockaxeln och fortsätta söka efter mening och innehåll.

Eller inbillar jag mig att jag lever i ett socialt sammanhang tack vare Facebook? Att bli gillad och älskad på internetvis är en paradox.  Jag minns hur sjukt obehagligt jag tyckte det var med Facebook; lägga ut en bild, trycka på en knapp och hela världens såg på. Sen sitter jag nu där och "gillar" och är "kompis" med människor jag inte känner - och de får tillgång till mig och min familj - och jag kan fortsätta kan häcka ute på landsbygden och jobba lite utan att träffa en enda vän i livet.  Sedan tycker jag att Lotta Lundberg, även om sorgen har många ansikten och behov, har rätt i sin analys. Facebook, en populäritetsbarometer och låtsasvän i blåvitt. Kul och gosig, men våga vägra vara en vinnare hela tiden.

Men först ska Döden döden döden fira att det är balladvecka den här veckan!

Er/

Döden döden döden

Hejdå höst i grått och ler

Dags för kaffe, motion och lite vinter nu?

Fred och kärlek, er trötta vän

/Döden döden döden

Självupptagenhet del 1

Jo, och så avskyr jag självupptagna mysbloggare och nu sitter jag här med kaffet och pratar med mig själv om mig själv... Det ni, med socker till.

Arbetskultur

Kaffe, sjukt barn och en liten länk.

Alles idag, vänner.

/Döden döden döden