Och vet ni

... det är bara för jobbigt att skriva om nuet.
När orden geggar och ramlar.
I ett land som jag inte kan namnet på, eller känner.
Oro, och en oändligt oviss framtid.
Helhärligt. Nej.

Men det kommer. Det måste det.

/Döden döden döden

Fria fantastier.

Lite blekt, men drömma får man. Ikväll tror jag att familjen ska festa loss på pizza. Snabba kolhydrater och alltid med en distinkt känsla av fett, gott och 'aldrig mer'. Vi kommer säkert att titta på tv och diskutera musik. Förhoppningsvis sover vi runt nio-tiden. Fasligt trött. Samlar mig inför livet och vad jag än vill skriva om så landar det alltid i u t b i l d n i n g. Vansinnigt intressant och viktigt, men samtidigt så fel. Min stora feta hatkärlek, från Ingmar Bergmanstan och allt.

Låt ett

Låt två

Låt tre

Låt fyra

Låt fem

Låt sex

Låt sju

Puss och trevlig helg

/Döden döden döden i vitt

Vårgott

Maj maj måne, jag kan lura dig till Skåne.

Tydligen är gullvivan fridlyst i Skåne. Kanske också i vår trädgård?

Jag läste: ALL YOU NEED IS LESS (så sant) någonstans. 

Guldkanten är dock viktig för ALLA. 

Fat från skånska Sthål, fotografier från min vardag och konst av Henry Darger. Henry som levde på institution och Sthål som förverkligar drömmar. Livet är som det är, men kämpa får de flesta av oss göra. Inte alltid, men ibland.

Dagens depplänkar: Dödsfall kopplade till platsbrist i den Skånska sjukvården och om de yngre, förtidspensionerade, som tar livet av sig i allt större utsträckning. Men jag vill också njuta av den skira grönskan: Miljoner nyanser av grönt, blommor och förväntansfulla knoppar, då och då. Dags för lite smetig och glad musik. Idag ska jag blunda några sekunder, kamma till mig och resten återstår att se.

Kärlek!
/Döden döden döden

... och lite kort om relativ fattigdom.

Vad tror du på min vän? Hur vill du att (allas) våra barn ska växa upp? Vad drömmer du om? Vem vill du värna?  Vad skrämmer dig? Jag vill gärna veta. 

Del av Är du lönsam, lille vän? Peter Tillberg  

Här lite statistik om du intresserad av Sverige idag (läs, snälla söta!) och avslutningsvis lite eufori, vilket också är viktigt.

Puss!

/Döden döden döden måste vila nu, men återkommer ju, vare sig du vill det eller ej.

Livet innan döden

Prioriteringarna

Tröttheten. Tungt att andas, flåsar. Solsken och blåst. Snart, snart kommer värmen från öst. Gräsmattan gror.  

Poetisk inspiration: Henry Darger

Efter födelsedagsfirande för liten, dansavslutning och myndighetssamtal ligger själen och tanken i träda. Frustration, sorg och vanmakt. Att inte kunna hålla näbben och att oavsiktligt ge fel signaler? Ensam och orolig. Trött. Vilar inte. Måste kontakta vård och fack. Ögonen bultar och svider. Huvudet burrar. Orkar inte lyfta, släpa, bära, dra eller vrida; ens hålla en tanke. Ont i leder och muskler. Utan styrsel och på sniskan. Rädd för att säga fel, tänka oklart. Formuleringsförmågan tom, som ett liv utan eko eller i tystnad, ljudlöst. Bara fullständigt tömd och svag, men det ligger något käckt och pyr i mig. Hotfullt och glatt.  

Bilderna, det är bara bilderna huvudet klarar av, även om det svajar kring dem också. Vad ska man göra om man bara har några få dagar kvar, och varför är det självklara så svårt? 

Det ångrar vi människor: 

(enligt Bronnie Ware)

1. Uppfyllt sina drömmar, i stället för att lyssna på andra.

– Det här var det vanligaste av allt. Många hade inte ens uppfyllt hälften av sina drömmar, och tvingades dö med den vetskapen. De önskar att de levt sina liv som de själva velat, och inte det liv som andra förväntade sig att de skulle göra.

2. Inte jobbat så hårt.

– Varje man sa likadant. De missade sina barns uppväxt och hade velat spendera mer tid med sina fruar. Alla män jag pratade med ångrade djupt att de hade låtit jobbet ta så stor plats i sina liv.

3. Vågat säga ifrån.

– Många människor höll tyst för att inte riskera vänskapen med andra. Som ett resultat av det fick de alltid böja sig och fick ett mediokert liv, utan chans att bli den de verkligen hade kunnat bli. Många utvecklade en bitterhet över detta.

4. Haft bättre kontakt med vännerna.

– Det är först på dödsbädden som de flesta människor inser hur mycket de saknar sina vänner. Och under de sista veckorna av livet är det svårt att få kontakt med alla. Många av patienterna hade haft fullt upp med sina egna liv och tappat kontakten med sina vänner. Alla saknade dem när de dog.

5. Tillåtit sig själva att vara gladare.

– Många förstod inte förrän på slutet att känna glädje är ett val man kan göra. De hade stannat i gamla hjulspår och behållit den familjära säkerheten. Rädsla för förändringar hade gjort att de låtsades vara nöjda med tillvaron, fast de i själva verket längtade efter att få skratta på riktigt och ha riktigt kul igen.

(Aftonbladet via The Guardian)

Och det låter ju fasligt enkelt och självklart, men säg det som är lätt. Jobba, jobba, jobba med självet och för att överleva är också en verklighet. Utan att bli hänsynslös, eller utbränd.

Omtanken,

/Döden döden döden 

Per automatik

23 dagar till.

Så var det det där med journalistiken, den viktiga ni vet. Samt att försöka ha koll på vad som är vad: Tänka fritt och självständigt, förhoppningsvis i större omkrets än bara den egna. 

Puss, systrar och bröder!
/Döden döden döden

Verkligheten igen

Fram- och baksidan.

/Döden döden döden älskar regn (på gräsmattan)