tisdag 30 november 2021

Anteckningar 21 november 2021

Förra veckan: 

Ljuset strålar utifrån. Här inne vilar jag. Fullständigt utmattad. Rullatorer och småbarn passerar mig med lätthet trots att jag går så fort jag kan. Att vara ledsen tar på krafterna. Sömnbristen och annat likaså. Tänkt så mycket på sorg och döden och konst och livet, allt går i slowmotion, utom tiden, som går i ultrarapid. Jag hänger inte med. Alls. 

Hade en gratisnatt på hotell. Åt smörrebröd på färjan och nötter till kvällsvard. Stan är inlindad i ljusgirlanger och jag försöker ta det lugnt. Hjärnan vrålar ut, ut, ut. Hjärtat vrålar in, in, in, jag orkar inte mer. Kroppen fastnar, svajar, någonstans mittemellan. Somnade en bra stund innan Babel och sov till halv sex. En slags rekord i alla fall. Andas. Har ont i hjärtat hela tiden. Från den här sorgen finns inget sen. 

Att befinna sig i ett anonymt vacuum är befriande. I ett skönt litet rum med tv och snabbkaffe i pyjamas. 

Igår efter min färjetur nöp kölden kinden. Det kändes friskt och juligt underbart.  


/Döden döden döden 

lördag 13 november 2021

Landskrona

Det är så tyst i Landskrona.


Oidentifierad konstnär. Halmstad auktionskammare. 


Behöver röra på mig. Orkar inte gå omkring i Malmöstad. En för liten stor stad. Tar tåget till Landskrona och hoppar av. Fattar inte väderstrecken. Var är havet? 

Grått och tyst. Allt har nästan samma färg. En rullator trippar sakta fram. Mot det grå, ligger löven gula där. Gult och grått, gult och grått. Brunt. Grönt och grått. Gult. Gult. Gult och grått. 
Havet ligger övergivet. Parkeringarna stilla. 
Tyst, tyst, tyst. 
Har yrsel av och till. 

Går en runda till och mot Konsthallen. Den ligger där i tystnaden bland löv, lera och träd. Går under cementbjälkar på träet runt och det ligger så övergivet, tyst och tomt. En flaska handsprit. En kontorsstol och husets fönster skiftar mellan insyn och ljus. Ser ett grönt atrium i husets hjärta. Det är vackert att det känns som att livet snart ska ta slut.

/Döden döden döden