Piggelin

I vanlig ordning.

Bara en liten tanke: Kan man inte vara trött, ledsen och förtryckt och samtidigt tacksam och begåvad? Måste man vara, eller göras till, ett offer, för att man säger att det får vara nog: Att det här, det känns inte rätt och bra för mig. Tänkte på den här artikeln. Fin på sitt sätt, men tror ni inte att vi ska börja med lite hederlig humanism först? Läs om utbildning, orättvisa och rasism* här om du känner dig osäker på vad jag menar. 

Fred,

/Döden döden döden sätter på en kanna till.

* Ja, vad hände med tystnadsplikten egentligen?

Näverhatt (snabbsummering)

Ja, då ska vi väl stänga butiken för den här gången då. Barnen badar och vädret ligger någonstans mellan hopp och förtvivlan. Känner mig positiv på ett balanserat vis. Ni galningar som  älskar LIIIVET var dag. Ni som lever i glädjestan. Vad går ni på egentligen? Förnekelse eller centralstimulerande?  Eller så är det bara min oförmåga att omfamna elände med ett lyckorus? Ja, jag ska fundera lite kring det där, glad känner jag mig i alla fall. Fredagsparty med gotter och så På Spåret. Mums och hurra.

Nu en partyhatt och helgmusik. Barnens favoritlåt och en snabbsummering av sjukvårdsrelaterat för min del nedan:

Vi listar lite snabbt:

1. Mödravårdscentralen, privat. Fel dos heparin (blodförtunnande), remitterade inte till specialistmödravården vilket ska ske. Hade inte heller möjlighet att ge kurserna inför förlossningen innan vecka 40. För många patienter.

2. BB, allmänna sjukhuset. Missade att kolla om jag skulle ta blodförtunnande i flera dagar i samband med och efter förlossningen, samt ignorerade svår buksmärta trots risk för att det fanns moderkaksrester. Fick akutopereras efter omkring 14 dagar (på grund av rikligt med moderkaksrester).

3. Akuten, allmänna sjukhuset. Blir hemskickad med svår huvudvärk (trots känd antitrombin III-brist, nyförlöst samt nyopererad).  När man berättar detta för läkare brukar de flesta reflexmässigt rygga tillbaka (sinustrombos är en så kallad differentialdiagnos vid snabbt uppkommen huvudvärk).

4. NIVA, allmänna sjukhuset. Efter timmar av operation i skallen för att avlägsna ovanligt stor blodpropp ger man mig blodförtjockande istället för -förtunnande. NIVA Lex Maria-anmäler.

Handlar det (spekulerar fritt och vilt) om pengabesparingar? Handlar det även om att jag är kvinna utan statusutbildning och inte är tillräckligt vacker? För  ni vet väl att man behandlar samma symptom olika på grund av olika yttre faktorer. Eller handlar det om att sjukvården faller samman? 

Kärlek,
/Döden döden döden

Förtydliganden

1) Skrev inte det allra viktigaste i förra blogginlägget: Att vi har fått misslyckas. Gång på gång och att det oftast är vägen till framgång (fråga vilken lyckad människa som helst - utom dem med gamla pengar och dem som jag inte känner, de där som aldrig gjort ett fel och glidit runt på räkmackor). Jag vet också att alla inte kan bli precis exakt vad de vill eller önskar, men drägliga och okej liv har vi tidigare kunnat skapa oss.

2) Jag må vara kass på det där med pengar, men någon idiot är jag inte. Jag spar, om än mycket modest, till pension och barn och resten går till hus och hem. På ett ungefär.

3) Jo, jag ÖVERLEVDE på grund av flera faktorer. Borde kanske varit lite tydligare, men så här;

Ambulansen kom på ett par minuter (!!), jag tränade tre till fyra gånger i veckan innan graviditeten och gick på gravidyoga under graviditeten. Dessutom hade jag varit, och är fortfarande, helt niktoinfri sedan flera år. Jag är inte heller överviktig. Min sinustrombos kom enbart till på grund av välkänd blodproppsbenägenhet och hade undvikits om sjukvården hade haft tid, plats och lust. Inget annat. 

En Amerikansk Dröm

Martin Luther King hade det. En dröm, som borde vara allas. Jag drömmer också, och vill att alla ska vara lika värda. Att vi ska ta hand om vår miljö, kunna erbjuda bra vård, omsorg och utbildningsmöjligheter - och att alla ska få tro på vad eller vem som helst och få älska fritt. Det är min ödmjuka lilla dröm.

(Den här Harlem-jeanskjolen har jag haft mycket kul i genom åren)

Så tänker jag på släktingar och vänner som är säg läkare, jurister, ingenjörer, journalister, reklamare, konstnärer, poeter, arkitekter, lärare, socionomer och företagare och så vidare. Alla av er som inte kommer från gamla pengar, utan genom nit, list och hårt arbete blivit just det. För att det varit möjligt. 

Kom i håg det kära ni, att vi borde vara lite tacksamma över våra välsignade liv och de möjligheter som givits oss.  Och värna detta ömt, varmt och med djup respekt. Det är väl den sanna amerikanska drömmen egentligen. Att kunna bli och få det man vill om man kämpar lite.  Om ni inte begriper vad jag talar om kan ni väl börja med att läsa till exempel Per-Anders Fogelströms "Min Stad"-serie, bara för att att.

Hej!

/Döden döden döden

Torsdagstankar

När man faller, trillar och och står på. Att prata om döden är intimt, men ikväll ska jag se på något torrt och grått. Jag skulle också vilja prata om det där med bildning, utbildning och ren och skär ignorans, men nu blev det inte så.

Puss/

Döden döden döden