onsdag 2 oktober 2013

Hålla ihop.

Från Yoko Onos utställning på Louisiana

Jag har problem helt klart. Problem att uttrycka mig, att undvika Gnällistan, göra mig förstådd och reda ut begreppen. Tar sönder och tappar bort, glömmer ord och är allmänt risig. Men vad jag vet är att jag ska på hjärnskaderehabilitering i november och hjärtat spritter av lycka och tillförsikt. Kan livet bli bättre: Vackrare och lite lättare? Jag vill skriva om det och berätta mer, men jag vadar liksom i någon slags dynga av oklarhet. Det är grumligt, vagt och slött i Trötthetslandet. Det är liksom vi nu. Hand i hand och ibland med en kyss.

Det som händer när jag blir trött är dels att de redan försämrade kognitionerna, förvärras ytterligare (se lista nedan för olika exempel). Sedan blir jag helt enkelt väldigt låg. Att känna att man inte orkar andas är inte buskul och festligt. Att varje andetag tar emot och att varje rörelse är för tung. Men att inte klara av sina barn är än mer förödande (se listan igen och tänk dig ett vanligt vardagsliv). Efter hjärnskadan har jag faktiskt börjat förstå föräldrar som tar livet av sig. Innan dess var jag stundom kallsinnig och obarmhärtig kring detta. Förlåt, förlåt, förlåt och jag ber om ursäkt inför er alla, ni kanske har en större empatisk förmåga än jag hade, men jag visste inte bättre. Jag kunde helt enkelt inte förstå hur en vuxen inte kunde ställa sig över sina problem, och svika små ärtor till barn, på grund av det inre egna, djupt svåra, själslivet. Så självcentrerat på något sätt. Men sen, när livet gick sönder, så begrep jag. Jag menar inte att jag är suicidal på något sätt, det är jag verkligen inte; men att misslyckas som förälder är i sig nog för att locka fram det mest avgrundsdjupa svarta klet inom dig. I alla fall i mig. Om jag inte ens orkar ta hand om mina barn. Vem är jag då? Bara en liten, liten lort.

Jag kan inte heller begära att någon annan ska förstå det här jag skriver om: Tröttheten. Vem är inte trött, säg?  Men om du är trött för att du sover dåligt, jobbar, oroar dig över ekonomin och har småbarn till exempel, så är jag också trött av det, men som grädde på moset med en känsla av svår influensa hela tiden. Kroppsligt och psykiskt o-festligt helt enkelt. Att kroppen inte orkar och gör ont, och hjärnan inte hinner eller klarar ut det vanliga, alls. Obegripligt, oacceptabelt och ändå där. Var dag.

VANLIGA PSYKOLOGISKA FÖLJDER AV EN HJÄRNSKADA

ENERGIBRIST
STRESSKÄNSLIGHET 
LJUD – OCH LJUSKÄNSLIGHET 
PLANERING 
ABSTRAKT TÄNKANDE
INITIATIV 
KONCENTRATIONSFÖRMÅGA 
SIMULTANFÖRMÅGA 
FLEXIBILITET
MINNE 
HUMÖRET 
SOCIALT SAMSPEL
BEROENDE – FÖRÄNDRADE RELATIONER TILL ANDRA

Vi är många som är trötta och vi måste hjälpa varandra. När ska vi våga vara lite kassa tillsammans? Jag försöker lite trevande, men det känns alldeles på tok för ensamt, så jag instagrammar någon bild och drömmer inredningsdrömmar (heja heja Nina Björk). Och väntar på er...   



Puss!
/Döden döden döden

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar