Lite klass?

The bigger picture

- Åhh, man kan inte åka till Paris, säger mannen bredvid mig på bänken. - Det vågar man bara inte!

- Är det terrorhotet du tänker på?  frågar jag. - Nej, de vilda strejkerna, svarar han: - Dom vill bara ha mer och mer. - Eller så vill dom kanske behålla det dom har? säger jag.  Så börjar samtalet. I vänlig ton, och han berättar om Tore Wretman-dokumentären som visats på SVT. Han berättar att Tore tyckte att de restauranganställda skulle ha mycket mer betalt, lite kortfattat.  Så samma kväll tittar vi på filmerna här hemma och vilket tidsdokument och levnadsöde. Det går att se på programmet på fler sätt än så: politiskt, historiskt, kulturellt och allmänmänskligt utöver det han gjorde för vår matkultur. Tore den lille kökspojken, Tore som han slet, men han fick i alla fall chansen.

(Här skriver för övrigt Per Wästberg om strejken i Paris, men berör inte mer än fjäderlätt vad den handlar om egentligen. Måste väl ta reda på det själv...) 

Kom att tänka på samtalet nu då piloterna strejkade och på köksgossarnas slit när rösterna omkring mig vrålar: hur har de mage att strejka med sina feta löner: 96000 kronor i månaden, hur vågar de ens! Så låter det vid varje strejk: sjuksköterskorna är överbetalda, byggarbetare och lokförare likaså för att inte tala om de hemska lärarna med all sin semester, och så vidare, och så vidare och Svenskt Näringsliv med media i hand lallar och trallar vidare medan arbetarklassen glatt vill sänka varandras löner bara för att annars kan det ju kännas orättvist eller drabba villalivets lunk. Helgens grill kanske måste ställas in!? - Och aldrig verkar folk orka kolla fakta innan man vållar ut sin avsky mot dem som inte vill försämra sina arbetslivsvillkor ytterligare.  Vilken sida står du på? Dags att välja sida (från Sydsvenskan). Sedan är det ju alltid dem med minst resurser som drabbas först och hårdast, även vid strejk.

Personligen vet jag inte vad rimligt betalt är, på millimetern, men man ska kunna leva och bo och äta och ha det allmänt bra oavsett vem man är, och oavsett bakgrund. Däremot har jag inget emot olika löner. Jag kan väl tycka att en pilot måste ha bra betalt, även om inga tjänade fullt så mycket som det först verkade i mediadebatten: vem som helst kan inte bli pilot (ju) och en pilot har ansvar över hundratals liv dagligen samt det faktum att det tär på hälsan det där med luftfart. Jag tycker också att sjuksköterskor ska tjäna bra, och brandmän, lärare, läkare och poliser och så vidare - och jag vill höja städningens status eftersom det faktisk är direkt farligt med smuts i många miljöer. Till och med Platon fattade detta några hundra år före Kristus, när man talar samhället och det gemensamma:

"För när de styrande gav de styrda en del av friheten och gav dem jämlikhet blev soldaterna mer stridsvilliga i utsatta situationer. Om någon av soldaterna var klok och kunde ge goda råd var det fritt för honom att ställa sin klokhet i det allmännas tjänst eftersom kungen inte tog illa upp utan slog vakt om yttrandefriheten och hedrade dem som kunde komma med råd i någon fråga. På så sätt gick allt framåt hos dem på den tiden tack vare friheten, tillgivenheten och det gemensamma förnuftet."

Eller, lite snärtigare, från en Facebook bekant:

"Clients do not come first. Employees come first. If you take care of your employees, they will take care of the clients." -Richard Branson

Allt kretsar kring medmänsklighet, någon slags demokrati (länkar till en intressant film från UR om ekonomisk demokrati) och ömsesidig respekt.  Det är inte vänstern som är svag. Jag tycker att den verkar lite trög, om man får säga så? Vi ska inte ha jämlikhet för att det gynnar andra, men för att det bevisligen är bättre för alla. Vi som tillhör någon slags klass måste på allvar börja se the bigger picture.

Eller så är vi dumma huvudet bara? TTIP blir inte bättre för att Cecilia Malmström verkar trevlig i tv heller.

Hej regnet och fredagsmyset!

/Döden döden döden