Värme och kyla

Venus in furs

Sportlov, sjuklov, tröttlov. Oh, alla fantastiska föräldrar som tycker att ipads och skärmar är det bästa som finns för barn, och så de föräldrar som säger att det kanske vore bra med lagom användning som blir hånade som teknikrädda foliehattar.  Här hemma har ipaden växt fast vid trötta barnhänder. Men jag känner mig fortfarande som en teknikrädd foliehatt, och en väldigt misslyckad förälder. Inte alls modern och innovativ.  Tänk så olika vi ser på allt.

Friskare åker vi över bron till Köpenhamn, hoppar av vid Nørreport och Botanisk Have och njuter av palmer i tropisk värme denna allt kyligare februaridag. En vacker H i somras, nu med barnen.  En liten bit bort finns Torvehallarna och där säljs allt gott man kan tänka sig. Vi äter frukt och glass och dricker finjuice. Tittar på godis, kakor, frukt, grönsaker, kryddor, mat, kaffe och champagne och så alla blommorna förstås. Livskvalitet och alldeles underbart. Sen lullar vi bara runt och fikar och äter. Snön börjar plaska ner över HC Andersenland och när natten närmar sig tar vi tåget hem. Eller rättare sagt, vi tar tåget till Kastrup, för hoppa av på perrongen: alla på tåget som ska vidare får ställa sig i en kö för att invänta ett likadant tåg så att några farbröder i neonväst och overall får titta på pass och legitimation. Barnen som börjar blir mosiga undrar varför de får stå och frysa i blöta kalla skor - vi som svarar: för att det ska vara svårt att komma till Malmö (och vi inte impregnerat skorna tillräckligt bra). Barnen tittar ut på den halvtomma perrongen förundrat. Döda regionen lite från Stockholms håll och för att polis och tull verkligen inte har viktigare saker att göra tänker en vuxen surt. Tänker på barnen som inte är välkomna in någonstans. Vi lever i så märkliga tider. Klart att ledsna pojkar som behöver fylla sina hjärtan med något måste bli tagna på allvar. Klart att stänga av en region är viktigare än allt annat för polisen i detta nu.

Pojkarna som har och fått allt som ändå behöver fylla sig med något. Vi måste hela tiden tänka på dem. Passa oss lite.  Börjar nynna på Nenne Cherrys Manchild när jag läser Laurie Pennys text om Pojkarna på turné med Yiannopoulos:

"It’s almost enough to make you feel sorry for them. That “almost” is important. There are many uses for empathy. To point out that the people who join this far-right movement are damaged and hurt is not to minimize the hurt and damage they themselves are doing. On the contrary: the pain is the point. Stripped down to its essentials, the new far right is an ideological vacuum calcified in a carapace of pain. Hurt people hurt people. That’s nothing new. These hurt people are hurting other people deliberately, in order to up-cycle their uncomfortable emotions, reselling the pain they can’t bear to look at as a noble political crusade."

Sen Venus in furs. Alla dessa Pojkar som aldrig behöver visa hänsyn eller ta ansvar. Vad ska vi göra för att ni ska kunna må lite bra? Så att vi andra ska kunna leva säkert och tryggt och kunna ha lite roligt som dom vi är. Vill ni verkligen inte vara med på det? 

Åter hemma, snön smälter bort och rasar ner från hustak. Ser på SVTs Gomorron och där sitter Mattias Karlsson helt ogenerat och brer ut sig utan att behöva svara på den groteska nidbild av Sverige han sprider internationellt. Ingen låter Morgan Johansson tala till punkt. Tragikomik i live-tv. Träffar en vän från förr som inte bott i Sverige på tio år. Vi skrattar åt farliga Malmö och Trumps Sverigebild medan vi traskar i solen bland vintergäck, snömodd och stans flanörer. 

Alla människor vet att det finns kriminella överallt. Att det finns problem överallt. Att måla upp Malmö med extra svart pensel är lika märkligt som att kommunen inte använder, och vänder, mediautrymmet till något positivt istället. Speciellt som Malmö inte är farligare än någon annan större stad världen. Satsa på skolorna i Malmö så blir stan världens bästa. Låt polisen och andra myndigheter sköta sina jobb. Kräv det av dem om inte annat: ja, käre nån, lite fokus krokus liksom.

Så en falsk Bildt och så en klok Bildt, tänka sig. 

/Döden döden döden i en lite ding ding värld