Benevolence

Lär mig nya ord varje dag. 

Käre Gud, förlåt för allt, och käre Gud tack för allt du givit mig, förlåt för allt igen, men nu får du lämna tillbaka min lillebror. Det räcker nu.  Så går tankarna i huvudet. Det räcker nu. Det räcker nu. Det räcker nu. Det räcker nu. Det räcker nu. Det räcker nu. 

Ibland, när jag går ner till stranden, till havet, fåglarna och hundarna så tänker jag att lillebror är där ibland dem. Försöker visa mig något. Kanske stylar sig och störtdyker så att jag ska kunna ta en riktigt bra bild, men det vill sig aldrig. En gång tog jag bilden jag längtat efter men hade visst linsskyddet på. Ibland, när jag känner att NU, NU, NU så dör kameran. Så har det varit flera år. Kanske känner kameran av min spänning. Kanske måste jag bli mer ödmjuk?  En missad bild är också en bild, men ändå inte. Mest en fantasi.  

/Döden döden döden