söndag 14 januari 2024

Gula tänder är starka tänder

Storgatan 9 c



Längtar efter min mormor. Hennes gamla lägenhet, som hon kallade våning, men faktiskt bara var en alldeles, helt vanlig, tre rum och kök-lägenhet. Hon hade kristallkrona, den var flott. En liten. Inte vräkig. En trea med balkong mot domkyrkan, men jag minns mest träden utanför. Och det osynkande plinget från järnvägsbommarna som signalerade norrgående tåg. Trygghetens sång. Skrivbordet med brevknivar och minnen från förr. Byrån. Soffan i ”salongen”. Soffan i vardagsrummet. Små grupper. Allt litet. Det finaste jag visste. Och köket, rutigt golv och världens minsta frysfack, där kunde vi frysa in vår hemmagjorda päron- eller ananasglass i en aluminiumform. Från Prinsessornas kokbok. Linfrön i vatten över natten. 

Vi satt bredvid varandra och tittade på tv. Fransk film. Komedi. Fleksnes kunde vara kul. Hon var magister och lärare i språk. Vi tittade på Trollflöjten och jag blev som besatt. Skrev brev till Bergman och såg en framtid där. Då och då  makade hon sig lustig i sin fåtölj och jag misstänkte att hon satt och fes. Med emfas: absolut inte! Vi hade det så trevligt ihop, vi två. 

Te, fralla med ost. Ibland marmelad, eller lemon curd. Köttbullar. Väst, kjol och blus. Kobent, gula långa tänder (gula tänder är starka tänder!) och det tunna håret på spolar när hon inte hann till frissan.  En gång for hon till jobbet i Stockholm utan kjol. Så hon fick shoppa en ny i nylonstrumpor och kappa. En annan gång hade hon med sig soporna på tåget. Soppåsen slog hon alltid in i papper och knöt sedan om med ett kraftigt snöre och avslutade med en rosett, så ner i sopnedkastet. Till hennes försvar så for hon nog med tidigaste tåget till jobbet i storstan. 

Hon var ensamstående, även om morfar skickade en enorm chokladask med kungen och drottningen på varje jul. Hon hävdade att hon älskade det. Hon träffade sina vänner, allra mest Tant Barbro med kjol, klackar och guldspegel som gick från golv till tak. Tant B var tjusig och hade en speciell och mycket vacker röst. Hon rökte. Blev äldst av allihop. Hon bodde först i en villa med vild trädgård och en vind fylld av skatter, och sedan intill kyrkogården, högst upp. Med sin spegel och pumpsen på. Mormor hade röda mjuka inneskor med svart rosett. 

Vichyvatten och jordnötsringar och pommes pinnes till snacks, om det skulle vara fest. Jag känner doften nu av skysås och tamburens nätta damm. Citrontvål i snöre, oljekulor till badet och Yardley English Lavendel funkar till allt.  

Jag hade också en farmor som alltid trodde på mig. 

/Döden döden döden  


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar