Frihet under ansvar

Om budgeten (och rasismen)

(Illustration: Ilon Wikland) 

”Det finns saker man måste göra,
även om det är farligt.
Annars är man ingen människa
utan bara en liten lort”

(Jonathan Lejonhjärta ut Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren)

Nu är jag så där äckligt trött igen (som vanligt) och lägger ut en text som kanske inte är precis som jag önskat, men jag lägger ut den ändå. Kanske gör jag det för att trotsa min egen rädsla och för att kunna säga till mina barn att jag försökte, lite grann i alla fall.

Oavsett var du befinner dig på den politiska kartan, nog finns det saker och värden att kämpa för. Här Tove Lifvendahls krönika (det är upp till oss vanliga mesar och medborgare nu).

Sverigedemokraterna har ju äntligen börjat visa sitt fula tryne och klivit ur sina leksakskostymer (läs!). De vill bara en sak och nu vet alla vad det handlar om. Inte är det skola, vård, utbildning, kultur, hjälpa fattiga, arbetslösa, sjuka, misshandlade kvinnor, pensionärer eller miljön i alla fall. Inte Sverige, om man ska tala klarspråk. Om man väljer att fortsätta tro på dem så är man antingen rasist, nazist eller helt enkelt... (förlåt, nej, vill inte skriva så elakt som jag först tänkte). Sedan kan jag ju inte bortse ifrån att Stefan Löfven inte verkar särskilt mediastark eller anmärkningsvärt strategiskt skicklig, heller. Halvfjuttiga självmål då och då med ansträngd röst och svajig blick, men problemet kanske också ligger hos sådana som mig, och i det Ekis (heja) oerhört pricksäkert beskriver; och det är ju ett av problemen med ett öppet samtalsklimat och en ifrågasättande samt kritiskt tänkande grupp människor. Avundas mina så fina Ayn Rand-kramande vänner. De liksom hejar på sitt lag, följer ledaren, eller snarare science fiction-filosofin, glatt och lyckligt, och är nöjda med det. I alla fall i det offentliga rummet. Något andefattigt, men också funktionellt. 

Jag tänker också att de ultra-konservativa, oavsett om det handlar om kristen höger, jihadister eller nazister: vilka ju vill bekämpa varandra och samtidigt är dom likar varandra mest när det gäller tankar kring begrepp om alla individers frihet, rättigheter och människors lika värde. Den där bristen på perspektiv, kärlek och empati. Vet inte om det handlar om osäkerhet; drömmen om tydliga regler och ramar, alternativt livet i svart eller vitt? Att det blir lättare att leva så? Så, om jag tolkat budgetarna rätt så kan vi antingen fortsätta som om ingenting hänt (med exempelvis usla PISA-resultat, ökande klassklyftor, vårdvalet, konkursade skolor och kämpa för fler låglönejobb), eller så kan vi satsa lite mer på framtiden. Så enkelt, kring något så komplicerat. Samarbete över blocken tycks dessvärre vara uteslutet nu för tiden. Trist tycker jag. Kanske vill delar av politiken mest av allt nå fram till en slags bananrepublik. Som att vara på ständig semester och känna sig lite rikare än andra? Lite bättre? Lämna de andra, prekariatet, och de med osäkra anställningar och låg säkerhet bakom sig - och skylla på individens oförmåga.

Om SD tillsammans med borgarna vinner budgetstriden på grund av gårdsvinsförsäljning, restaurangmomsen och Bromma flygplats så ligger vi rätt dåligt till intellektuellt sett. Jag tycker verkligen inte att gårdsvinsförsäljning är dumt alls (tvärtom verkar det mycket sympatisk), och jag gillar Bromma flygplats, till exempel. Men är det inte viktigare att ta hand om varandra bättre först? Saneringen av Bromma flygplats kan vi tala om en annan gång, men ryms med största sannolikhet inte i någon budget inom de närmsta 100 åren i alla fall. Så lugn i stormen. Förbifart Stockholm verkar också bli av, så stilla er, ni vänner av tung lastbilstrafik <3. 

Så om man ser till det där extravalet och budgeten så är är väl valet egentligen väldigt lätt beroende på vem du är och vad man tror på? Nyligen avled till exempel en kvinna med ett barn vid ett stenbrott i Skåne. Han, gärningsmannen, var visst militär, och här har vi ett par tydliga och stora problem som inte behöver röra just det här fallet, men ändå har viss relevans. Dels hur lite hjälp människor som arbetat militärt får vid psykiska problem, och sedan de ekonomiska följderna för dessa personer vid krigsskador eller psykisk sjukdom. Att det sedan inte finns resurser till kvinnojourer är under all kritik. Kvinnor (eller någon annan för den delen) ska aldrigaldrigaldrig behöva sätta livet till på grund av sin partner. Inte för att resurser saknas - och inga ska sättas i några polisregister (vad lever vi i för land egentligen?). Tydliga exempel på att psykiatrin, Försäkringskassan och kvinnojourerna behöver resurser och vettiga lagar att luta sig mot. Tycker lilla jag.

BUDGETEN ALLTSÅ (huller om buller):

Kvinnfridsbrott och kvinnojorerna? 

Sjukförsäkringen (det är inget bidrag, utan en försäkring!)

Förlossningsvården? 

Gratis medicin till barn? 

Såssarnas budgetförslag?

Vårdval?

Alliansens budget (förlåt, jag menar modernas budgetförslag)?

Barnmorskorna?

Bert Karlsson bjuder på lördagsgodis och tjänar miljoner

Största klyftorna på 30 år

Alliansen mot kulturen

Rädda prekariatet

JULMATEN

Billig personal i shoppen, eller ett brett kulturliv - det är budgetfrågan

Skota det fria ordet och konsekvenserna

Fyra nyanser av brunt

Lite om att avsky skatt

Judar och samer inte svenskar? Så urbefolkningen, alternativt den religion du tillhör, är ett hot mot svenskheten?  Nu börjar det - och det är faktiskt upp till dig och mig nu! 

Krisen på Karolinska

Lite om den muslimska världen
Migration och ekonomerna
Flyktingarna och lagen
Skolan, barnen och betygen

Jobblinjen då? Här intressant från Veckans Affärer <3.

'De rödgröna vill inte stoppa vinster i välfärden, men väl begränsa dess möjligheter' Frihet under ansvar ni vet...?

Snart ska jag röra kola med nötter i och lite har jag städat. Öronen tjuter oavbrutet och dimman ligger tät över fält och åkrar. Oro och glädje i samma kropp. Det står jag ut med, och kaffet smakar bra. Tänker att nästa år, det ska bli bra, Jag hoppas det i alla fall. Bättre. Kanske fika med en vän?

Så avslutningsvis en svängig klassiker till alla Sverigedemokrater (och kram på er!).

Puss!
/Döden döden döden lite för trött men kolan blev god.