lördag 17 september 2016

Rasar


Ging Ging 

are we happy?



Väcktes av en liten som vaknade av en mardröm: en jättestor orm. Jag vill inte dö-dröm. Vi lägger oss "i stora" och den mjuka lilla somnar om. Armar och kroppar och lena små kinder. Som jag älskar. 

Letar förtvivlat efter helgtidningen, gårdagens, enda chansen att läsa den är ju nu, men utan framgång. Tittar in på Twitter och Facebook och den första texten jag läser är ju helt lysande: Isobel Hadley-Kamptzs "Var det det här vi stred för? En sorgesång om anonymitet på nätet." Om trollen skriver hon så här: "Nu tycks människor snarare vara anonyma för att vara ingen. Detta är nihilismen i praktiken exakt som filosofin beskriver. Ingen tro, ingen sanning, inget allvar utom en önskan att förstöra världen."    Som dagarna ser ut nu så är det svårt att förstå vad det är som händer, vad som hänt med oss. Filip och Fredrik försöker här illustrera, tillsammans med Mauro Scocco, fenomenet whitewashingav SD i det här aktuella falletockså det bra. 

Tystnaden kan ibland vara svårast att bära. Den Stora Ensamheten... Den där självcensuren. Hallå, någon där? Idémässigt övergiven? Vi fortsätter korka upp champagnen. När blev det normalt att resa till New York över helgen, dra till Dubai över jul eller gå på spa då och då? När blev detta det nya normala? Nej, jag vet att det inte är så för alla, men många lever så i detta nu. Att ha tre bilar och drömma om en kofta i kashmir, eller finaste ullkvalitete (jag kan ju fantisera om det i alla fall..). Kolla snygga jackan, bara 380 €! Det nya normala i att lägga en halv miljon på ett nytt kök, för att du kan - och givetvis är värd det: en sund investering, ta mig katten! Frågar, som ett barn: Gud, hur kan vi tillåta att det är så orättvist? Hur kan det vara möjligt att vi är så himla korkade*; så själsligt trötta (lata) att vi bara pallar välja mellan vitt eller svart? Med mig eller mot mig. Aldrig sida vid sida, olika. Att inbilla sig att den som inget har också förtjänar det. Den slöaste tanken av alla?

Ibland tänker jag att orättvisorna är här för att passivisera oss. Champagnen, lånen, träningen, nätet och allt annat skönt är opiumet. Läkarlönerna hindrar nödbromsen. Sticker ut med båten istället för att sticka upp och säga ifrån och stötta sämre lottade kollegor eller patienter som far illa. Varför jagar inte statliga Försäkringskassan orsakerna: alla dessa felbehandlingar och stressrelaterade sjukdomar på det. Tänk om IVO/Socialstyrelsen satt med kassan och kunde pussla samband istället för att ta bort assistanstimmar från funktionsnedsatta. Ta regioner, kommuner, landsting och privata (skattefinansierade) verksamheter i örat, på riktigt? Varför jagar inte Arbetsförmedlingen fuskande arbetsgivare?  21 miljarder får arbetsgivare, skickliga entreprenörer, i BIDRAG för att få rabatterad, eller gratis personal, utan några särskilda villkor. Samma visa förra året. Det finns så mycket bra folk, och så mycket att göra, om vi kunde slita oss från från festen och tolka vår tidsanda lite mer kärleksfullt kritiskt istället. 


Puss!
/Döden döden döden snart på väg till Paris. 
Ni förstår vad jag menar?

*Det finns visst forskning kring det också, men vi är lite för dafta för att ta den till oss, troligtvis.  Med Miljöpartiet (så besviken på er!) i regeringen borde väl någon miljörereform vara möjlig, men än så länge får vi se Frankrike lyfta platsfrågan ytterligare ett steg ❤️. 


Artikel att läsa: om Lou Reed (Vulture)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar