Valår

Sandrev. Åsiktsdrev.

Debatterna som uteblir och följdfrågorna som aldrig ställs. Har slutat reagera mer än med en axelryckning. Jaha, jaha. Är SVT och polisen på Sverigedemokraternas sida? Får jag ens känna såhär? Stilla förskjutningar...  Nä, polisen i Dalarna och på Gotland tycker si och en annan polis så. Vi är alla olika. Polisen behövs innerligt, men kanske inte för att stötta nazisters rätt att demonstrera ut sitt hat? Rätta mig gärna om jag har fel. 

Niklas Orrenius skriver om synagogan i Malmö på Twitter, jag kommer att tänka på brevet från professorn till docenten som lillebror hittade. Det avslutades med Heil Hitler. Just saying: det var inte så fasligt länge sedan sist och nazismen fanns och finns nästan överallt. Vi pratar aldrig om det, den lilla rasisten i oss, som de festa av oss bär. Om inte i vardagslivet, så släktingar och vänner och någonstans i dig själv. Avundsjukans fula tryne och behoven av att ringa in. Hitta mönster och fel. Stävja frustrationen, rädslan och ilskan på något sätt.
För hur hanterar man att dricka champagne och läsa om Antarktis, torsken, svälten och Donald Trump på samma gång. Jag tycker att det känns komplicerat i alla fall. 

Fåglarna kvittrar, kaffet smakar gott och alla vill sälja nåt´. 

Skrev så här på Facebook för en tid sedan:

Läser ett raljant inlägg om rasisterna i SD, eller snarare deras väljare, och visst kan jag hålla med. Samtidigt som jag tror att det är korkat att inte ta människors maktlöshet och rädslor på allvar. Saker förändras och det får lov att kännas komplicerat och svårt. Så säger vi iaf till våra barn. Jag avskyr själv förändringar, sen blir det ju oftast bättre, men ibland sämre (that’s life). Ibland behöver man bara gnälla av sig och att någon lyssnar, inte bli hånad. Kanske lyckas SD där, verka vara en vän som lyssnar på allas tillkortakommanden och oro, men sedan fullkomligt struntar i dig i verkliga livet, efter valet. Har du läst en enda bok om Hitlers väg till makten eller sett någon hyfsad dokumentär så måste du vara blind om du inte blir rädd just nu. Min man sa (vi tittar äntligen på Handmaid’s tale) att de som pratar om systemkollaps nu, det är så här systemkollapsen kommer att se ut, som den i tv-serien. Är det så på riktigt, har ni tänkt igenom detta noga? Kanske orkar folk inte med riktigt bara, och vart ska dessa personer ta vägen med sin oro och sorg, om bara en röst säger: ”vi vill ta er tillbaka till en plats ni känner igen.” Tyvärr finns ju inte den platsen. Fattar också att man bara vill chilla och att allt ska vara som förr... När man var pigg och snygg.  

Måsarna skriker, igår sjöng näktergalen, eller var det koltrasten, fy vad jag är kass på fågelsång. Det lät iaf helt underbart. Solen skiner, Sverige verkar ju må ganska bra (speciellt för friska med anställning och ägt boende) och vi har många växt upp med Astrid Lindgren och Magnus, Eva och Brasse, Hasse & Tage, Bolibompa och Lill-Babs och Palme och gratis skolmat och sjukvård och sommar i P1 och... Not too bad. Jag har extremt lite att klaga över. Det som intresserar mig är varför sjukvård och skola inte bär sig, varför det är så dyrt att resa kollektivt, stressen, miljön och varför pensionerna är så extremt ojämlika. 

Sedan blir man ju galen just nu av media som pumpar SD som vinnare hela tiden och att så många samtal andas själlöshet och enfald, men that’s life, too.

Kampen kommer att stå mellan högern och vänstern hävdade en person jag känner, jag hävdar med historiska fakta i ryggen att kampen står mellan högern och fascismen/rasismen. Det här visste Fredrik Reinfeldt, och detta vet Annie Lööf, eventuellt Jan Björklund (osäker på hans kompetens) men helt säkert Birgitta Ohlsson. Kristdemokraterna som har slutat vara kristna (Jesus, den barmhärtige samariten med flera, om ni minns?) och Moderaterna som stilla återvänder till något som obervanta känner igen. Klarar Alliansen, om den nu verkligen existerar idag, att mota SD-Olle i grind, eller lockar makten för mycket..?

Nej, upp till kamp nu högern, så här kan vi väl ändå inte ha det? Emerich Roth, skrev ”nu har vi två år på oss”, men det har vi inte längre. Bara ett par månader.

🍉 
/Döden döden döden