Pågående samtal

Får verkligen verkliga människor finnas (på bild)?

Ett av alla dessa fotografier som jag aldrig blir klar med. De stod där, alldeles stilla, lysande vita som marmorstatyer. I grönskan. Grönskan…. Vilken grönska? Beskurit, gått tillbaka. Får ansiktena synas, då jag fotograferat dem på allmän plats, men är det konstnärliga värdet verkligen tillräckligt högt? Kan jag komma undan med att problematisera Ai kontra verkligheten? Suddar lite… Kommer inte fram till något. Lägger bort. Lägger ut. 

Magnus Halldin, Respons:

”… Redan i den första essän, »I Platons grotta«, skriver Sontag en mening som slår en bro mellan essäerna i Om fotografi och Att betrakta andras lidande: »Att fotografera är att appropriera det som fotograferas«. Fotografiet, menar hon, uppfattas ofta som en skildring av världen, men är endast ett slags dokumenterad skärva av den. Varje medveten fotograf väljer ett perspektiv, en vinkel, ett utsnitt av den så kallade verkligheten. Redan här väcks den berättigade frågan om vad som uteslutits, och på vilken grund. Är uteslutningen överlagd eller ett resultat av slumpen? Är den tendentiös? Estetisk? Politisk? Lägg därtill det retoriska manövreringsutrymme som redan i det ögonblick fotografiet tas kan sättas i spel för olika syften och sammanhang. En bildredaktion på en dagstidning, ett galleri eller ett museum kan sedan i författandet av en bildtext styra betraktarens blick och tolkning. Eller som Sontag skriver: »varje fotografi väntar på att förklaras eller förfalskas av sin bildtext«.” 

/Döden döden döden