Fiskarna (i havet)

Det är härligt med rusket och kylan. Det väcker sommarminnen. Nostalgi. Det blåser, regnar, rister till i väggar och fönster.  Som somrarna var förr. Det är inte längre jättevarmt. Kanske blåser fönstret in…

Att sitta ute på en träveranda och frysa och äta fisk och nykokt färskpotatis med dill. Dessa irriterande fiskben, skal och fjäll och skinn. Lax, sik, räkor, torsk. Sufflé och pulverfromage. Mest vuxendricka i läskbacken, Grape tonic och Vichyvatten, istället för Sockerdricka, Pommac eller Päronsoda. Läsk det fick vi aldrig hemma. Farmors suketter och Dextrosol, inte jättegott, men svårt att låta bli. Som mormors Vicks inhalator, känna brännet i näsan, spännande ändå. Konserver, burkar, saft och sylt, marmelad och gelé,  färdigkokt potatis och Bullens pilsnerkorv på vägghyllan i matkällartrappen. Där var det kallt och fanns spindlar. Det var inget vidare för mig. På verandan kunde du blicka mot det kyliga havet, vid horisont låg en ö. Som ingen vuxen ville ro över till. På verandan myggen, på husväggen hängde fiskenäten som aldrig gav något men som skulle rensas på tång. Gång på gång. Kanske en simpa, sådan fuling, så fisken kom från fiskarn’ och räkorna från Konsum och smultronen från någon skogspromenad. Med mjölk. Eller grädde. Men först träs på strå. Tallskog, blandskog, älgar, tjuvar, kaffe, måsars skrik och myggmos på väggarna och Fantomen och Agent X9 och pottan under någon säng. Senare Veckorevyn och Aftonbladet. Bilen som susade förbi löpsedlarna från stora vid världen. Kanske var något rockband på turné. I vindsförrådet gamla Playboys från innan farmors tid. Och veden brann och skinnstolen var nött och jag längtade in till stan, nu längtar jag tillbaka till något som inte längre finns kvar. Myggen. Dasset. Det kyliga havet och högarna av tång. Halkiga stenar. Minns just ingen solnedgång. Jag längtade till Furuvik eller Mallorca hade varit väldigt flott. Gröna Lund, snälla nån, sådan lyx. Hade vi lyckan med oss en tur in till Gävle och känna på lite civilisation. Någon gång stylade jag lillebror med klänning och smink, det uppskattades inte av alla. Så nä, en satt mest och dinglade med benen på utedasset och fäktade mot mygg och gick långpromenader mot klipphällar medan botanikern föreläste och jag tänkte på annat, kanske på troll. Farmors Svensk damtidning. Korsord. Inte minns jag nått, mer än att visst doftar en myr något alldeles fantastiskt gott. Och det fanns bär och svamp och crocket och yatzy och jag undrar hur det skulle kännas att åka ut dit nu. Rensa strömming. Diska utomhus. Och kanske frysa lite, samtidigt som veden knastrar och knäpper och det luktar gammalt hus och vattnet bara finns i dunk. Den ruggiga vackra svenska sommaren. 

Sticker ut näsan genom fönstergluggen, det doftar alla mina svenska somrar. Gräs, blommor, jord, fukt, den söta lukten av träd och sommarkväll. Regnjacksskavet och klistriga kläder, lite svett och lite regn. Regnet mot rutan knackar på. Så tyst, sen blåser det på. Vinden väljer själv. Trädkronorna flaxar, dansar vilt och löven är stora och så klara de kan bli för i år. I morgon kommer det att ligga brutna grenar och nerblåsa badlakan på gården, något enstaka parasoll och blommor som ruskats av. Ja, det doftar barndom. Myggbett. Frustration. Kallt och skönt. Och grönt. Jag tänker på svanarna. Var gömmer fåglarna sig när det blåser så här hårt. 

Nu ska jag läsa min bok (och detta var bara ett simpelt hej). 

Eder,

Döden döden döden