Jag har förverkligat nästan alla mina drömmar. Kanske har jag haft för få, varit alltför realistisk, ödmjuk, eller bara haft det lyckosamt på det viset? Men några drömmar jag gått bet på. Den största missen är väl att jag aldrig blev barnstjärna. Kändes lite deppigt, när jag var omkring 25 och insåg att loppet var kört. Trots en ganska omogen inställning till mycket, så var det alltså inte längre möjligt. Hade väl inte några direkta idéer om hur, eller inom vilket gebit, men steppdans och konstsim ingick alldeles extra mycket i barnstjärnefantasierna. Längtan efter att kunna spela harpa och få korkskruvslockigt hår* fanns väl i och för sig också, men det känns varken omöjligt eller särskilt intressant idag. Nu ska jag bara åka genom Paris i en öppen bil en varm sommarnatt (med vinden i mitt supertjocka och fluffiga hår)... Och...
Puss och fredagsmys!
/Döden döden döden bjuder på sig själv idag, om än lite tveksamt.
*Som fasligt elaka Nellie Oleson i Lilla Huset på Prärien hade. Hon hade fint hår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar