Sista låten

(Vita arkivet)

Drar mig.
Drar ut på det.
Avstår.
Eller samlar jag mig sakta?

Det är en vacker tid: Avsked. Nystart.

En vässade fingret så att det blödde.
En annan viskar efter kärlek.
Eller väser.

(Det lilla lilla livet.)

Träffade en vän, vi pratade, och jag då om den ständigt närvarande Döden. Mina misslyckade försök att förbereda mig för barnen skull. Jag tror att hen blev lite rädd, och jag i min enfald, trodde att vi alla kände så. Att man måste lämna efter sig ett arv av något slag. Ett koncentrat av kärlek i miniatyr att alltid bära med sig. Något (konkret) att dela vidare. Att vi bidar vår tid och förbereder vårt farväl. Även om det aldrig slutar rätt. Segertåget som uteblev. 

Så avslutningsvis:

Mina begravningslåtar, utifall att: 

1. ...'At least...' 

2. Livet, barndomen och döden (med dragspel)

3. Jag ser er och några till. Sen ska det vara smörgåstårta och obegränsat med bubbel och kaffe.

Trevlig helg gullingar. Nu ska vi testa Tre Amigos-påsen och dricka läsk. Livet rullar vidare.

Kärlek!
/Döden döden döden hörde precis: 'Allt som finns i huvudet måste inte komma ut'. Borde kanske anammas lite mer.