onsdag 6 november 2013

Mörker och ljus


Att se ljusen från håll. Att nästan vara med, och känslan av att världen fortgår. Till äventyr eller familj. Krossade drömmar i en sur och dragig bil. Tillbakalutad och förväntansfull. Att vara med utan att medverka, att titta på och andas in. Tryggt. På håll och allt. 

Hoppas att SVT:s program om Döden är bra. Vi behöver tala om den ibland. Så banal och och helt utan exklusivitet. Alla inkluderade för en gångs skull, och ändå helt utan barmhärtighet, och så orättvis. Så fullständigt orättvis och ful. Och våra stora och futtiga frågor däromkring. Kanske fridfull, men utan besked. Det enda som är säkert är att livet fortsätter, med eller utan oss, och det kan kännas lite surt. Jag önskar att de pratar med döende människor. Människor som kan vittna om rädslan och frågorna. Att de talar om ljuset och mörkret och att det bästa ändå måste vara att vara snäll och ha det lite fint.  Om livet. 
Eller så blir det Uppdrag Granskning, och om kläder, vad vet jag. Det som däremot provocerar mig (om vi pratar mässor och människor, från säg Staffanstorp) är inte representationskostnaderna i sig, utan att de faktiskt inte arbetade. Det, min vänner, torde kallas svindleri, trolöshet mot huvudman, eller något annat. Ja,  vad vet jag.

Puss!
/Döden döden döden



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar