Att synas.

Läste precis Therese Bohmans inlägg och försvarstal och jag måste återigen tydligt markera att jag inte har något emot duktiga kvinnor (det är alla jag känner) - det är utfallet, ordets betydelse, dess verkan och begreppet jag ifrågasätter.  - och, nej, Pippi-flickorna premieras inte i samhället. Läs mitt tidigare inlägg, om du orkar.  <3

Jag inbillar mig generellt att alla de band som haft en eldsjäl, eller tokig manager bakom sig, brukar lyckas bättre. Så är det med maskrosbarnen också. Jag tänker ibland på de "lyckade klassresenärerna", att de oftast mött någon på vägen som backat dem känslomässigt, eller praktiskt. Det där när barn blir sedda är bland det finaste och viktigaste som finns. Det är svårt att blomma ensam, utan vatten eller luft. Men alla blir inte sedda, 
så lite ödmjukhet tycker jag vore fint.

Vi talar inte heller om utseendets betydelse, men det är alldeles på tok obehagligt. Däremot är meritokrati helfint, om än alltmer utopisk idé (tyvärr).

Puss!
/Döden döden döden planterade lite vårblommor i helgen. Det ser nu ut som en liten begravningsplats för smådjur runt päronträdet, men man gör så gott man kan.