torsdag 30 april 2015

Europa

På lånad tid




We live in a society that encourages us to think about how to have a great career but leaves many of us inarticulate about how to cultivate the inner life.

[…]

The competition to succeed and win admiration is so fierce that it becomes all-consuming… The noise of fast and shallow communications makes it harder to hear the quieter sounds that emanate from the depths. We live in a culture that teaches us to promote and advertise ourselves and to master the skills required for success, but that gives little encouragement to humility, sympathy, and honest self-confrontation, which are necessary for building character.

David Brooks, läs mer här om konsten att snubbla. 

Visst hör andefattigdomen ihop med den ism som vi tillåtit  ta över våra liv? Det vi valt att tro på. Att grädde, saxofoner och visselpipor är värre i lagens mening än dödshot, barn- och (döds-)misshandel av psykiskt sjuka? Läste en klok text och jag kan inte annat än hålla med och känna igen mig i det Kawa Zolfagary skriver. Vad kan jag engagera mig i? Reta mig på duktiga flickor, eller skrika ett vansinnesvrål: rädda vår vackra värld innan det är försent?! Tar tag i det lilla, njuter av det som finns omkring mig. Andas. Doftar. Alldeles för trött. Allt innan jorden slukas upp av sitt jätteslukhål av ignorans, eller bara en puff och en sista liten smäll? Nina Björk skrev också något om att kapitalet skapat rädslan utifrån sin egen rädsla att förlora påsen full med gull, och att kapitalägarna vet vad som skulle hända om alla arbetare slutade arbeta. Att många är makt, precis som Jonas Gardell beskrev situationen med youtube. Den ensammas väntan är evig, men tillsammans kan vi göra skillnad. Det är sanningen och hur vackert som helst, om vi bara orkade och trodde lite mer på varandra.

Man blir friskare av att ha pengar, det är vetenskapligt bevisat. Precis som att för mycket pengar gör dig mindre moralisk. Så vore det då förskräckligt om vi kunde samsas lite mer rättvist? 

'Högern är ett gäng pengablinda populister som struntar blankt i att samhället kollapsar, men de uppfattas inte så. Snarare tvärtom, det vi kallar städavdrag för rika och slöseri med skattepengar förvandlar de till jämställdhet och jobb. De har nämligen förstått att i politiken handlar det mer om hur man uppfattas än vad man faktiskt gör.'   Kawa Zolfagary 
Så tänker jag lite kring EU idag. Ett moraliskt övergivet Europa, där handelns ansvarsfrihet är viktigare än, och överordnat, allt annat. Jag kände mig rik i Budapest några dagar. Härligt, men på lånad tid, det vet jag om.


Nej, det handlar inte om höger eller vänster: det handlar om värdighet och vår vackra jord. 



/Döden döden döden


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar