Skolstart

vem är duktig?

vem är smart?

Who Will Take My Dreams Away?

Tandgluggarna och cykelhjälmen, tårar och skratt. Dags för första klass. Den stolta, lite stirriga, blicken. Hon ställer inte in sig, för hon är den hon är. Det gör mig stolt och lite rädd. Jag känner till det där med flickors roller, och längtan efter att passa in; för att sen få lov och mod att bli sig själv, någon gång igen.

Jag tyckte för övrigt att Heidi Avellan skrev bra om det där jag också tjatat om, den där krossade Amerikanska drömmen. Den svenska skolans oerhörda viktighet och livsfarliga förfall (nej jag tror inte på att sälja ut skolan helt eller att satsa på låglönejobb-sektorn), men vi tycker lika kring detta. Framtiden bör väl inte enbart handla om gener, pengar eller tur? Sedan ska vi kanske inte stirra oss blinda på det där med utbildning heller. Kanske dags att fokusera mer på bildning och att alla behövs, på olika sätt. Läs den här texten från Sydsvenskan, och återigen: vem är duktig? Den som tänker självständigt, arbetar hårt och vågar pröva sig fram, eller den som gör som man förväntas och ska? Eller är duktig rent av detsamma som disciplinerad? Så låt oss kalla de duktiga flickorna för disciplinerade och begåvade i stället. Duktiga är alla som gör så himla bra de bara kan. Kvinnor som lyckats är framgångsrika, om vi ska vara petiga.

Nej, jag hänger inte med. Cyklar, cyklar, cyklar i cirklar, men det blåser på alldeles för hårt. Så en ramling, en bil och min eviga skräck. Min rädsla rider mig, skaver mina sår. Måste skärpa mig: sova gott, äta bättre, bli något lagom balanserat. Ja, drömmer på. Inte sjuk, trött och snurrig. Jag vill ju bara att det ska gå bra för de små. Idag var det jag som föll: förtvivlat sliten och svag. Aj, aj, aj. Även mammor vill gråta och behöver tröst och plåster ibland. Eller några lakritspipor i alla fall.

/Döden döden döden i motvinden