(Mother Nature)

I'm every woman eller konsten att välja?

Om blommor och bin och sånt.

One of the book's main points is that pretending that beauty is a social construct is counterproductive. The beauty hierarchy has been even more damaging to our lives precisely because it is so pervasive and deeply rooted, Etcoff argues, and its effects have hardly been limited to women. Mothers of attractive newborns spend more time oohing and cooing over their babies; a disproportionate number of abused children are unattractive; beautiful people get away with everything from stupidity to committing serious crimes; we are more likely to help the good-looking (even if we don't like them) and less likely to ask them for help. (The New York Times, recension av Nancy Etcoffs bok Survival of the Pretties - The Science of Beauty)    

DN Debatt

Karin Arbsjö, Sydsvenskan 8 mars 2016:

"I dagens arbetsliv är det viktigt att vara lycklig, innovativ och framgångsrik. Helst utan en kropp som kan ställa sig i vägen för ens självförverkligande genom jobbet. Det är tyvärr omöjligt för många. Idag är det ungefär dubbelt så många kvinnor som män som äter antidepressiva läkemedel. Lundaforskaren Kerstin Sandell intervjuar i sin forskning några av dem, och i deras berättelser syns tydliga kopplingar mellan depressionen och arbetslivet. Ändå är det inga av de intervjuade som själva drar den slutsatsen. Preparaten får dem att fungera bättre i omständigheterna, inte ändra på dem." 

Alla dessa kloka, självklara ord och utfästelser på Internationella kvinnodagen och det enda jag känner kring att vi inte kommit längre vad gäller all (!) jämlikhet är:

"Ja, men inget biter ju... Väl? Det är ju som att hjärtat och hjärnan inte kan samarbeta när det kommer till jämlikhet. Alla vet att det är gott, lönsamt och det enda hållbara och så vidare, men ingen orkar ifrågasätta normen, (kvinnor ammar och är gulliga och pyssliga och gillar mysiga böcker och yoga och män har svårt att prata om känslor och gillar att titta på andra män som sportar eller sjunger och dricka vin. Typ.) och det är väl inget fel med det heller. Vad som är normer och eventuellt biologi (får man uttrycka sig så?) vet jag ju inte. Skulle önska att vi pratade mer biologi, men inte skyller på den. Förstår ni hur jag tänker? Jag undrar så vad som får oss att inte dela på bördorna mer och hur våra hjärnor fungerar. Usch. För trött, men det gör mig låg. Idag på emporia delade man ut försvarsspray "grattis på internationella kvinnodagen" och på Hylliebadet stängde man för män, satte upp insynsskydd och skulle visst bjuda på sminkkurs. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det heller?" skrev jag på Facebook förra veckan.

Jag är ju också hyfsat pysslig, i teorin i alla fall. Jag tycker att det är viktigt att mina barn äter så bra och nyttigt som möjligt och rör på sig. Jag drömmer givetvis om att få till det med yogan (jättefestlig film-länk) igen, och jag läser nästan alltid någon bok. Jag älskar också vackra blommor, baka, rakar mig under armarna* och har höga klackar då och då. Däremot tycker jag om andra saker också, som rättvisa och hänsyn och dåliga skämt: jag älskar dolda kameran och knäppa klipp och så är det bara. Det är inget jag är särskilt stolt över, men jag kan inte hjälpa det. Jag bär mig själv så gott jag kan.

Lyssnar på Tame Impala och sen Den första är alltid gratis och tänker på... Passar vårsolen. Orkar inte gå in på det där med sjukvården. Texten växer åt alla håll.  Tänkte skriva kort, men texten blir bara längre och längre. Flåt. Solen skiner och lyser så milt och fint där ute, och äppelträdet jag misshandlade i höstas kommer att bli okej. Det blev väldigt fult och märkligt i sin form, men ändå, så alldeles lagom perfekt för en liten hängmatta i vårsolen längre fram. Det reder sig liksom i den rika jorden häromkring. I min lilla begravningsplats för smådjur, det var inte meningen att det skulle se ut så, men jag är ju så novis, ser jag nu små lökar och blad sticka upp. Tulpaner och... Minns inte längre. Man ska ha bra minne för att bli en bra odlare, och det har inte jag. Bara att kämpa på.

Jag vill inte peka finger och låta alltför neggig och jag har inte så många svar, men jag tänker att jag ska försöka vara lite mer konstruktiv: Hugo Rehnberg skriver i Svenska Dagbladet vad Google kom fram till när man sökte svaret på "hur man höjer den kollektiva intelligensen och inte tvärtom" på arbetsplatser. Ha, gissa (ni vet ju innerst inne ❤️). I Näringslivsdelen i Sydsvenskan för någon helg sedan skrev Thomas Frostberg om vad som gör företag mer lönsamma. Ha, ni vet ju detta också! Är det inte dags för förändring någon gång, om ni nu verkligen är intresserade av företagande: business? Ibland tänker jag att det kanske inte handlar om innovationer, framgångar och sådana trivialiteter, utan om makt och rädslan för det okända. Blanda arbetsplatserna och var snälla mot varandra. Eller vad är din agenda, älskling?

Naturligt/onaturligt

The Corset, New York 1962 Jeanloup Sieff

Till och med den tunna modellen Anka fick svårt att andas i korsetten. 

Nämen.

I Sydsvenskan kan vi läsa om kvinnokönets vara eller inte i Från buske till Barbie och vad den välmenande texten gör, och det här tror jag inte var meningen med artikeln, är att den underblåser unga flickors/kvinnors komplex och oro kring sina kön ännu mer. Inte en enda man uttalar sitt stöd för kvinnors kön. Inte en enda man beskriver hur mycket han älskar kvinnans hela kön. Däremot talas det om fula fittor... Det, mina vänner, kan skapa ångest och oro och i värsta fall ett nytt komplex, och ytterligare någon ung flicka börjar drömma om en operation till ett intet. It takes two to tango. Men det tänkte ni väl inte på, det var busig nog att skriva fitta i tidningen kanske?

People do extreme things in the name of beauty. They invest so much of their resources in beauty and risk so much for it, one would think that lives depended on it. In Brazil there are more Avon ladies than members of the army. In the United States more money is spent on beauty than on education or social services. Tons of makeup— 1,484 tubes of lipstick and 2,055 jars of skin care products—are sold every minute. During famines, Kalahari bushmen in Africa still use animal fats to moisturize their skin, and in 1715 riots broke out in France when the use of flour on the hair of aristocrats led to a food shortage. The hoarding of flour for beauty purposes was only quelled by the French Revolution. (del av förordet till boken Survival of the Prettiest, Nancy Etcoff)

Joyce Carol Oats skriver om landskapsfotografi och söndertrasad, förstörd miljö i The New Yorker (förödande vackert och så tragiskt).

Jag tänker försöka tänka på blommorna och bina. Vi, med vår förvirrade trädgård full med örter och lavendel. Klövern som frodas och alltid ett gräshav fullt med bin. Päronträdet som återvände från de döda och gullvivorna i mossan.

Jag ser skönhet, och förfall, överallt. Nästan allt är vackert om du orkar.

FN om bina

Samtidigt beskrivs skönhet mer som en känsla:

"... Aaron Spelling, creator of "Baywatch" and "Melrose Place," said, "I can't define it, but I know it when it walks into the room." I talked with a modeling agency that books top male models, and they were more descriptive: "It's when someone walks in the door and you almost can't breathe. it doesn't happen often. You can feel it rather than see it. I mean someone you literally can't walk past in the street." ...  (del av förordet till boken Survival of the Prettiest, Nancy Etcoff)

Vem säger vad och hur?

Handlar allt om biologi och hierarki? Eller psykologi? Allt hör väl ihop, när man tänker efter. Så många just idag som ropar efter en stark ledare läser jag på flera olika ställen. Så många som vill ha så enkla lösningar som möjligt (jag med egentligen, men jag kämpar emot min egen lättja. Tänk så behagligt, under förutsättning att vi delar värderingar då.). Men längtar vi inte efter en god och trygg företrädare egentligen? Vi är underdåniga mot skönhet och dem som uppträder säkert. Vi blir till små lerklumpar i deras närhet. Men samtidigt, vore det inte bättre om vi hjälptes åt? Lyssnade på det som sades (inte hur) och såg på vad som faktiskt görs. Förklarar för dottern så enkelt jag kan om vem Hitler. Han var en gubbe med en liten mustasch som hjärntvättade ett folk som dödade miljontals judar och alla som inte tyckte som honom. Ni hör hur dumt det låter, men om man får slarva och skarva och hårdra det, och då stämmer det ju faktiskt. Och det mina vänner är orsaken till varför vi måste stå upp för det goda samhället och samtalet, som inte finns, men bör vara vad vi alla strävar efter åtminstone. Oavsett om vi är vänster eller höger, eller mittemellan. Andrev Walden beskriver vår oförmåga, eller ovilja till att tänka i lite vidare banor i Fascismen är underbar, om Lejonkungen (läs här, jättebra!) och allt. Tydligen blev många upprörda över hans personliga analys. Jag tror att vi egentligen vill syssla med annat än politik och därför är det så himla behagligt och luta sig mot det som verkar enklast.

Jag målar mina naglar illigt, men ändå snällt, ljusröda. Italienska Rivieran någonstans mellan 1957 och 1962, tänker jag. Jag äter ägg med kaviar och det vackra rosagrå skimrande fluffet över nejden har flyttat sig mer mot vitt och grått. Fåglarna far och yr, hovrar runt och dyker snabbt mot marken, och så upp igen. De kvittrar väldigt glatt. Gult och grått och grönt och brunt: vårens färger, just i detta nu.

Pusspuss!

/Döden döden döden

* hur det har kunnat bli en issue är över mitt förstånd!? Låt folk ha de hår de vill ha, eller inte ha. Slätt eller burrigt, spelar ingen som helst roll. Grow up och basta, liksom.