Morse

Katten ligger som en varm boll i ena hörnet av soffan. Själv skakar jag av trötthet. Suset, som en sångsignal, som det ylande bruset mellan pipen vid ett hörselprov. Hörselprov i rum med vita väggar. Väggar fulla av små hål.  Kroppen i influensaläge. Men man vänjer sig ju.  Tänker: en dag till, bara en dag till.

Ikea igår. Tvingar dit maken: man måste dit ibland, så är det ju. Vågar oss på ett par vita Billy-hyllor, så daring, kära nån'. Hoppas att det ska bli fint i all sin enkelhet.

Kaffet börjar verka. Sakta men säkert. Det är gott. Det är gott med ensamhet och kaffe och några sketna ord. En slags signal som ingen ser.

/Döden döden döden