onsdag 10 september 2014

En parentes

SKREV UNGEFÄR SÅ HÄR PÅ FACEBOOK I FÖRMIDDAGS:


Kulturella skillnader. 

När jag flyttade till Skåne för ungefär hundra år sedan reagerade jag på mycket, kanske på två saker främst: 1) Segregationen2) Att det inte rådde socialt konsensuskrav (Oh, Lord)! Folk kunde liksom vara lite motvalls och det var inte alls så jag tyckte ett det skulle vara när man gick på säg Tempo, KB eller Brogatan eller... 
Jag ville ha det mer socialt smidigt. Som i Stockholm, där folk helt säkert inte heller var överens, men över en öl på något etablissemang så höll man liksom god min och pratade om ditten och datten. Det kunde vara musik, eller politik, men konversationerna flöt, lagom käckt och säkert falskt, men smidigt och gött. Jag älskar att vi tycker olika, men man ska vara smidig har alltså varit min devis. 

Igår skrev jag ett inlägg här om F! och jag har nog aldrig mått så dåligt över ett inlägg som just detta. (Upprinnelsen var ett Instagam-flöde där en person frågade @feministerna hur hen skulle rösta och jag frågade i samma tråd om det där med Soraya och EU-gruppen och fick först ett snabbt svar om att det vara bara taktik, så min spontana följdfråga blev om det främst handlar om teknik och makt, snarare än ideologi? På detta fick jag inget svar. Jag är och har alltid varit feminist. De är väl alla? (Nej, jag har faktiskt träffat en kvinna i musikbranschen som kallade sig själv "anti-feminist" och jag är fortfarande chockad.)). Och helt plötsligt inser jag att jag blivit skåning, att jag är en motvalls jäkla typ. 

Läste även denna precis*, och för mig som vuxit upp i proggens öga, känns det väldigt viktigt att vägra stereotyper oavsett. Jag köper inte några paket rakt av. Det är vad du gör som spelar roll, inget annat. Massorna kan kännas härliga men att tänka lite självständigt är inte fel heller. Ja, ibland tänker jag att jag går omkring och ser ut som Gaby Stenberg (inte riktigt...) men därunder ruvar Claire Wikholm (med en mycket, mycket hest röst).

*Precis som jag önskar att Fredrik Backman (en folklig kis som man kan lita på utan att det känns för knepigt) skrev det jag skriver ibland, så drömde han om Filip & Fredrik, Molly Sandén med flera (ni behövs. Ni skulle göra all skillnad).

Puss <3
/Döden döden döden   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar