Lonerism

Årstiderna

Att våga. Våga förändras och ändå vara intakt. Att våga känna efter en stund. Eller att inte låta någon annans idé om dig bli sann. Vara sig själv trogen i möjligaste mån. Det är inte så lätt när man i nog är som allra bäst i tystnadens brus i en solkig pyjamas. Men älska mig lite i alla fall. Jazz, släpiga dagar i lunk och blåst. I lågskor och manchester. 

Palais du Trocadéro, 1883
Atelier Nadar

Som jag älskar hösten i vinden. Sakta och försiktigt gulnar löven, och några rasslar ner och lämnar sin gren. Det är ingen brådska, än surrar flugor in, med distinkta små smällar, i fönsterglasen. Klopp. Plopp. 

Nu njuter jag av dånet någonstans vid horisonten. Himlen är stillsamt grå, och det regnar av och till. En skur, några droppar. Kvitter och tjo-tjo från buskar och träd. Ha, och så solen, du håller dig kvar. Sött det med.

Kärlek i september,

/Döden döden döden