Tänk, det fanns en tid då en kille i prickig blus och page hade varit ett lätt beslut. Tänkte sen på ett inlägg jag skrev för hundra år sedan när jag hörde låten ovan. Ung och kär. Så Sami Said: och stackars, stackars oss alla. Det går lite hand i hand med den sköna känslan som infinner sig när det berättas om den nuttiga kriminalvårdspersonalen som åker och bor femstjärnigt (sänds på söndag) för att verkställa utvisningar. Är det barn det handlar om, eller kriminella, sjuka eller familjer som flytt krig som ska bort och ut? Klart man måste vila upp sig lite klassmässigt, flyga business och så*. Orkar inte läsa om 'Super-Reva'. Min lättja, eller min hjärna? Kan och orkar inte bära allt dumt i mitt hjärta just nu. All denna sorg över känslans och moralens korruption; att vi vänjer oss så snabbt vid den allmänna (köpe)kulturen. Klarar inte längre texter. Skriver så märkligt och så fel: "tårka", "och så" "ock så vidare". Det ni. Hoppas att ni slipper, man kan bli galen för mindre. Drömmer mig bort, ifrågasätter mig själv. Mina bevekelsegrunder. Hela jag är ett tveksamt projekt, men innerst inne känner jag mig ändå lite glad. Det är hösten och mörkret som ger mig en chans att pusta ut. Barnen sover sött och mjukt; de doftar så varmt och gott. Livet. Finns så mycket bra och fint att kämpa för, även om man aldrig blir den där fantastiska människan. Den där personen av betydande betydelse, eller något lagom märkvärdigt sådär. Jag jobbar med min inre orealism. Jag erkänner den.
(Tänkte lite på det där med slumpen? Saab och Alliansvinst, och Volvo och sossarna. Bara tänkte lite alltså. Sen ska jag nog testa att spy galla på tvångslärlingsplatserna, men vi tar det en annan dag. ...Och så det där att borgare (inte de mest fanatiskt nyliberala, eller de med egna vinstintressen, men många övriga), mittentyper och vänsterfolk är ganska överens om detta: att marknaden inte hör hemma överallt (som i välfärden). Däremot kan det mesta skötas bättre tror jag. Båda marknaden och välfärden.)
Nej, oh, vad jag önskar er alla en fin partyhatt och blanka dansskor ikväll! Vi skulle ha åkt in till stan, gått på bio och ätit en bit. Nu åker vi bort. Ut på landet en sväng. Tröttheten som en tung yllefilt. Helt fantastiskt det med. Längtar nästan alltid efter höstluft och hav och något mer...
Fred, kärlek och jazzhands på det,
/Döden döden döden
* – Jag har respekt för att man tycker att det är mindre rimligt, att det till och med kanske ibland är lite stötande. Men nu får vi titta på hur vi ska reglera det här och där göra bedömningen om vad som är rimligt och inte rimligt (Hans Lagerlöf, chefen över reseplanering och köp)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar