Kärlek del 2

Ja, alla ni som klarat er genom livet utan krossat hjärta kan sluta läsa nu.

Vi andra kan konstatera att det är skönt att ha överlevt sina kärlekssmällar. Oh, denna känsla av att allt är förbi och ingen är finare, viktigare och bättre än X (får jag inte X, vill jag inte ha någon annan heller, eller klassikern: Jag kommer att leva ensam resten av mitt liiiiiv.). Dramatik och sorg i en tårdränkt, värkande sörja av övergivenhet och självupptagenhet. Ingen vacker syn, men troligtvis ett bra sätt att bli människa på. Att känna och ha känt. Och inse att det kommer regn efter solsken. Eller tvärtom. Jodå, jag har gått tysta steg med tårarna i regnet om natten i Ingmar Bergmanstan, rökt hundratals cigg under någon köksfläkt och gjort korkade grejer i största allmänhet.
 - Och jag ska tänka på att inte fnissa åt mina vackra människobarn när de kommer med brustna hjärtan och känslor av svek. Livet rullar på, men det gör ont ibland och det är lite fint - men inget att skratta åt. Däremot, om man ska vara käck: bra läge i livet att upptäcka eller skapa lite bra litteratur, musik, konst och film på tills värken gått över. Fast det behöver man ju inte prata så mycket om eller trycka ner i halsen på dem med ledset hjärta.

Och för prick fyra år sedan gick min första stora kärlek bort: Mormor.  Och jag fick hålla om henne när hon försvann. Döden tog henne till gammal kärlek och stoj hoppas jag.

Mormor på landet

/Döden döden döden