Jag har kommit att älska snö i år. Detta på ett helt nytt, mer intensivt och kärleksfullt vis. Kanske var det fluffet i Ingmar Bergmanstan i julas? Jag har saknat snön; den vita och tysta scenografin. Jag älskar också simningen (och kaffe och en hel drös med andra saker och människor), trots att tanterna kan verka lite skrämmande och själupptagna i sin egna härlighet. Finns mycket att glädjas åt.
Den söta doften av förväntan kommer i kvällningen. Bjökveds-brasor och mjuk jord. Vårtecken, klätt i vitt och lera. I Skånelandet.
/Döden döden döden, skrattar hela vägen till banken, hade jag lust att skriva, men så är det givetvis inte. Puss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar