onsdag 6 mars 2013

I väntans tider, del 2

Jag satt med luren limmad vid min sida igår, eftersom jag väntade på viktiga läkarsamtal. En av dem  ringde klockan 19:40, berättade telefonsvararen. Den andra inte alls. Då, efter en hel dag och kvälls väntan lade jag en liten gulleknopp. Så nu sitter jag och väntar på ett samtal för att boka en ny telefontid med samma läkare, och man kommer garanterat inte att kunna ge besked om när han kommer att ringa - om säg två veckor. Helt uppenbart är att jag måste ta med mobilen in barnen sovrum också. Dumma dumma mig.



Läser en journal, och jag gissar att journalerna idag är så fulla av fel att man inom vårdapparaten inte längre reagerar, alternativt hittar på diagnoser för att tillskansa sig medel till verksamheten? Felet är så horribelt och jag vet, man ska inte skriva i affekt, men ska jag godta det min husläkare skrivit? Ett fel som smugit sig in, och inte nämns varken förr eller senare, bara på ett litet ställe. Ett litet skräckfel.

Jag har ingen förtroende för sjukvården längre, så kära älskade Gud, gör mig bara frisk, pigg och stark igen.   Jag vill vara med. Trots att jag känner denna stora uppgivenhet så kan jag ändå inte ge upp och acceptera detta totala förfall. Fem års studier och några års betald praktik ger inte dig rätt att vara kass i din yrkesutövning, kära doktor -  Och för mina vackra, underbara barn, för dig och mig och för oss ska jag slåss tills jag stupar. För våra rättigheter. Den här felaktiga diagnosen skulle kunna bidra till min död om jag blev allvarligt sjuk idag. Det är inte okej.

Jag ville skriva om sol och bad, snö och gos och gammalt och nytt. Eller om en god ost och bok och ett trevligt soundtrack? Kan inte sjukvården bara skärpa till sig så att jag kan få ha lite skoj och skriva om något annat? Snälla. Här ett litet, pyttelitet friskhetstecken i tidningen i dag i alla fall.



Dags för sol, 
även för Döden döden döden, som är mer mångfacetterad än man kan tro

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar