Jag ville passa på att vara sjukt ytlig idag. Att fira internationella kvinnodagen kan man göra på fler sätt. Genom att bara vara människa och mänsklig till exempel. Det borde vara allas dag varje dag.
Så idag har jag en bekännelse, mitt rödgröna hjärta till trots: Jag är en liten snobb, men alldeles för fattig för det. Jag erkänner och jag är nog född sådan. Fråga hippiesarna jag växte upp med om ni inte tror mig. De är ytliga på sitt vis. Det får bli 99-kronors jeans från H&M och loppisklänningar i polyester, men jag kan väl få drömma lite och krama rosa en blåsig vårdag som denna?
Kanske är allt Magnus, Brasse och Evas fel eller förtjänst? Jag tyckte att de var så himla fina och det tycker jag fortfarande. Ja, Eva: Hjälp så stilig du var - och ni med, Magnus och Brasse. Tack för att ni fanns, som modeförebilder för mig.
Trevlig helg! /Döden döden döden drömmer om enkel flärd, men är lyckligt lottad ändå
När ska jag få bli den där käcka tjejen? Hon som skriver Carpe Diem på väggen, bakar bullar i motljus och kanske till och med få tjockt fluffigt hår? Lite fnissig och samtidigt gråtig. Jättegråtig, så att jag får som jag vill på ett mysigt vis. Fast, nej, jag vill inte bli henne. Inte alls. Bara lite gladare.
Någon sa till mig i helgen; du borde bryta ihop mer, så att människor förstår, men det enda jag äger är mitt namn och min lilla värdighet. Jag kämpar dagligen för hålla näsan ovan vattenytan, så jag stretar emot, och i ärlighetens namn så tyar jag inte. Tänk om man släpper taget och inte kommer upp och ur det igen?
För även om jag just nu befinner mig på en livsstig som inte, på något sätt, är skön att vandra på, så vill jag sitta där på stenen vid havet med ledsamheten. Bara vi två (och ni som läser här).
Jag kommer att tänka på en gammal klasskompis, en förfärligt trevlig och vettig person, som en gång sa att om hon och sambon inte kom överens och det blev jobbigt: 'Då är det bara att ta till 'gråttricket', Då får man alltid som man vill till slut'. Hon satte ord på det jag alltid anat, men inte vågat formulera. Den yttersta känslokorruptionen och the oldest trick in the book. Och jag är helt obegåvad och alldeles, på tok, för trött. Jag måste understryka att jag tycker att gråt är viktigt och fint - men kanske vi skulle våga dela lite mer syskonlikt på den, för jämlikhetens skull? Lyssna på vad människor faktiskt säger och vad de egentligen gör, på riktigt.
Så kommer Prince hit och hälsar på. Sista gången jag såg honom live var 1987 på Hovet: Sign Of The Times-tour. Jag blev intervjuad av utländsk tv och det enda jag kunde få ur mig (i blommig midjekort jacka, skjorta, ridbyxor och pumps*) var:He is not a PRINCE, he is the KING. Jepp, jag lyser starkast under press... Och det jag ville säga med den här lilla texten är att jag är förtvivlad och ledsen, men jag gör inte mitt tillstånd till en livsstil. Jag drömmer glada drömmar om paljettjackor och framtiden också.
