Firar ytans lov idag!

Jag ville passa på att vara sjukt ytlig idag. Att fira internationella kvinnodagen kan man göra på fler sätt. Genom att bara vara människa och mänsklig till exempel.  Det borde vara allas dag varje dag. 

Så idag har jag en bekännelse, mitt rödgröna hjärta till trots: Jag är en liten snobb, men alldeles för fattig för det. Jag erkänner och jag är nog född sådan. Fråga hippiesarna jag växte upp med om ni inte tror mig. De är ytliga på sitt vis. Det får bli 99-kronors jeans från H&M och loppisklänningar i polyester, men jag kan väl få drömma lite och krama rosa en blåsig vårdag som denna? 

Kanske är allt Magnus, Brasse och Evas fel eller förtjänst? Jag tyckte att de var så himla fina och det tycker jag fortfarande. Ja, Eva: Hjälp så stilig du var - och ni med, Magnus och Brasse. Tack för att ni fanns, som modeförebilder för mig. 

  

Trevlig helg!
/Döden döden döden drömmer om enkel flärd, men är lyckligt lottad ändå

Näverhatt (snabbsummering)

Ja, då ska vi väl stänga butiken för den här gången då. Barnen badar och vädret ligger någonstans mellan hopp och förtvivlan. Känner mig positiv på ett balanserat vis. Ni galningar som  älskar LIIIVET var dag. Ni som lever i glädjestan. Vad går ni på egentligen? Förnekelse eller centralstimulerande?  Eller så är det bara min oförmåga att omfamna elände med ett lyckorus? Ja, jag ska fundera lite kring det där, glad känner jag mig i alla fall. Fredagsparty med gotter och så På Spåret. Mums och hurra.

Nu en partyhatt och helgmusik. Barnens favoritlåt och en snabbsummering av sjukvårdsrelaterat för min del nedan:

Vi listar lite snabbt:

1. Mödravårdscentralen, privat. Fel dos heparin (blodförtunnande), remitterade inte till specialistmödravården vilket ska ske. Hade inte heller möjlighet att ge kurserna inför förlossningen innan vecka 40. För många patienter.

2. BB, allmänna sjukhuset. Missade att kolla om jag skulle ta blodförtunnande i flera dagar i samband med och efter förlossningen, samt ignorerade svår buksmärta trots risk för att det fanns moderkaksrester. Fick akutopereras efter omkring 14 dagar (på grund av rikligt med moderkaksrester).

3. Akuten, allmänna sjukhuset. Blir hemskickad med svår huvudvärk (trots känd antitrombin III-brist, nyförlöst samt nyopererad).  När man berättar detta för läkare brukar de flesta reflexmässigt rygga tillbaka (sinustrombos är en så kallad differentialdiagnos vid snabbt uppkommen huvudvärk).

4. NIVA, allmänna sjukhuset. Efter timmar av operation i skallen för att avlägsna ovanligt stor blodpropp ger man mig blodförtjockande istället för -förtunnande. NIVA Lex Maria-anmäler.

Handlar det (spekulerar fritt och vilt) om pengabesparingar? Handlar det även om att jag är kvinna utan statusutbildning och inte är tillräckligt vacker? För  ni vet väl att man behandlar samma symptom olika på grund av olika yttre faktorer. Eller handlar det om att sjukvården faller samman? 

Kärlek,
/Döden döden döden

Drömhus

Jag var lite bittert avundsjuk på de vackra i vackert i ett tidigare inlägg. Här är utvalda godbitar från vårt slott. Håll i hatten, vänner!

40 kvadratmeter bård och struktur

Mojäng 

Pappershögar

Kontakt med verkligheten

Det kommer säkert att bli tjusigt här med och allt blir finare för ögat med Instagram. Tålamod och ett gott humör är allt som behövs - och saknas ibland.  

/Döden döden döden

Männen

Här kommer några gamla ideal. Nu pussel och mat efter äppeldelning, lera och tvätt.

/Döden döden döden

Ny vecka. Hudnära.

andy warhol

Bart och rart. 

Medvetet. 

Räcker långt.

Kärlek,

/Döden döden döden (simmar vidare) 

Fredagsmys

Varför bloggar jag? Jag läser inga bloggar, förstår inte hur de fungerar och har en hel del fördomar kring fenomenet om jag ska vara ärlig. Snygga tjejer i vita linnen i vita hem med rika killar/föräldrar som berättar om sin sköna livsstil och shopping. Typ. Lite dansk design, slingor i håret och så fruktansvärt naturligt fräsch (och samtidigt bohemisk). Vem vill inte vara snygg, rik och lalla runt. Åka lite till New York, spa:a sig och så gosa i Asien med sina gulligt klädda barn som verkligen älskar all världens mat.

Tala om fördomsfull. Eller är det avundsjuka? Jo, så är det nog. Samtidigt som jag spyr på perfektionisthetsen och den konforma estetiken är jag er avundsjuka motståndare (med risigt hem, hår och trött blick)! Och jag vet och förstår att det finns en mängd bloggar som handlar om annat; viktigt och fint, dumt och skoj. Dessutom: Jag gillar också snygga kläder och tjusiga möbler. Det är inte det.

Jag bloggar bland annat för att jag hamnat i ett läge som jag inte, på något sätt, valt själv - och helt plötsligt saknar jag värde i samhällsapparaten. Igår var jag på möte med berörda myndigheter kring min situation. Det är ingen som vill mig direkt illa, men själva situationen är så fruktansvärt obehaglig att det är nästintill omöjligt att skriva om det på ett sakligt vis. Tonen och tilltalet. Jag vill inte sitta där, jag vill inte vara svag och kass och trött och jag hade ju gjort 'allt rätt'. Jag har jobbat, varit duktigt lönsam (verkligen) och lojal in stupidum. Även betalat skatt, fackförbund och A-kassa och samtidigt hände det. Det som inte får hända i dag i Sverige: Jag blev sjuk (eller rättare sagt fick en vårdskada på grund av slarv och brister i sjukvården) - och helt plötsligt får jag i princip inte använda samhällsapparaten. Jag, en parasit. Fast jag får extremt, om det är till någon tröst för er bidragshatare, lite i ersättning, trots alla år av arbete. Och efter snart fem år ska jag få hjälp till rehabilitering. Fem år. Känn på den och läckert värre, och samtidigt är jag så jublande glad och tacksam. Under fyra och ett halvt år hann jag få en allvarlig och livshotande stroke, föda två barn, jobba ett och ett halvt år, kämpa med att återvinna språk och melodi, gifta mig, skaffa hus, förlora tre släktingar och ja... Förlåt mig om jag är lite trött och det är därför jag bloggar. För att visa att jag är så jävla (förlåt förlåt förlåt) trött och jag tänker tjata mig till en värld där vi får vara trötta och misslyckade o c k s å! Jag tänker i alla fall försöka kämpa för det.

Trevlig helg, fred, kärlek och lite fredagsdisco!

/Döden döden döden

På ett vettigt vis

Oh, dra på trissor, jag ska få inleda en rehabilitering. Wow och ay caramba!! Så fantastiskt! Firar med en kopp finkaffe och ett skuttande glatt hjärta.

Jag som inget hellre vill än att kunna jobba och ha ett liv, men främst klara av mina barn, ska äntligen få hjälp*. Otroligt underbart. Jag trodde att de skulle tycka att jag är för frisk, då jag varken haltar eller stammar anmärkningsvärt mycket - och "alla småbarnsföräldrar är ju trötta", vilket jag hört till leda av säkert helt välmenande människor. Jag hade enligt dem stora och typiska kognitiva hjärnskadeproblem. Inte så dumt med experter.

Är så fruktansvärt trött idag, så jag skriver och tänker som en kratta. Men jag längtar efter att skriva om kommunikation och sjukvård, vilket är, utan att överdriva, livsviktigt. Så jag återkommer. Jag tänkte också skriva om trosor och rosor och någon bok, bara för att min fulla övertygelse är att det ena inte behöver utesluta det andra och för att livet inte är svart eller vitt, utan fullt av NYANSER. Älskade nyanser, om än gråa, vissa dagar.

En fintrosa är en fintrosa är en fintrosa

Avslutningvis återupplivning

Eder

/Döden döden döden

* Få kunskap och insikt och anpassa vardagen efter nuvarande förutsättningar, samt få information och träning i att använda lämpliga strategier i vardagen såsom planering, pauser och teknikstöd...O.s.v. 

Skrapa på ytan

Ja, efter elva månader har vi äntligen fått upp sänglamporna. Hurra. Dom har stått i fönstret med gammalt trasigt mög och samlat damm. Rosa vågar vi sedan länge - och guld (fint ska det vara!). Kanske, kanske vi till och med kommer att få upp golvlisterna vad det lider?

Så det blir en "Facebookbild" och en till, som grädde på moset, för oss som inte hinner, kan och orkar allt.

Vi har i alla fall tätat med lin. Bara lister och målning av element kvar. Och ommålning av dörrar och.... Nej, vi är varken händiga, rika eller pigga. Det tar tid och ibland blir man galen.

Är för trött för att skriva något, men länkar till en av oss trötta. Om att krascha.

Hejhej/

Döden döden döden