Det är egentligen ingen idé att ens försöka skriva något. Famlar stumt i försommaren. Inte förstrött, men utan djup, inlevelseförmåga och analys. Känslan finns alltid, bara uttrycket och tanken som saknar spets, stringens och något till. Lite sorgligt är det, men jag är nog inte ensam om att befinna mig här, i dumhetens loja land. Sommaren och livet kommer i vägen för tanken. Jag gissar att det kallas mänsklighet.
Här i villalivet, bland syrén och äppelblom. Isolering i koncentrat. Vacker yta. Innehållet får man fylla själv, om man reder ut det. Jag tvivlar och jag hoppas. Jag njuter och förtvivlar, en grillbit bort.
Kärlek,
Döden döden döden kommer igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar