David Hockney "Portrait of Nick Wilder"
Jag har börjat simma. Jag har dragit på det för att det är för bökigt och dessutom blir man blöt. Fy bubblan. Det ska duschas innan, och efter, och så ska man glida omkring naken. Jag är ingen naturmänniska. Jag växte upp med naket och det räcker liksom fint med det.
Hur som haver, jag håller på att lära mig gängse regler för hur det ska fungera och flyta på smidigt i bassängen. Simhallskutymen. Så är det damerna med läppstift som ställer sig i mitten av bassängen och pratar. Gubbarna stod i klungor i hörnorna, vilket kändes lämpligare för samkväm, medan kvinnorna skulle simma, stanna och så fortsätta simma i bredd. Eftersom jag är ny så får jag gilla läget och lära mig hur det fungerar, men jag kände mig irriterad. Så kom solen bakom snömassan som föll i lager och luddade in världen i mörkvitt. Solen i ögat, eller solen mot väggen som en vattenglittrade Hockney-tavla i blått. Så jag skärpte till mig och blev lite mildare.
/Döden döden döden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar