Och vet ni

... det är bara för jobbigt att skriva om nuet.
När orden geggar och ramlar.
I ett land som jag inte kan namnet på, eller känner.
Oro, och en oändligt oviss framtid.
Helhärligt. Nej.

Men det kommer. Det måste det.

/Döden döden döden

Fria fantastier.

Lite blekt, men drömma får man. Ikväll tror jag att familjen ska festa loss på pizza. Snabba kolhydrater och alltid med en distinkt känsla av fett, gott och 'aldrig mer'. Vi kommer säkert att titta på tv och diskutera musik. Förhoppningsvis sover vi runt nio-tiden. Fasligt trött. Samlar mig inför livet och vad jag än vill skriva om så landar det alltid i u t b i l d n i n g. Vansinnigt intressant och viktigt, men samtidigt så fel. Min stora feta hatkärlek, från Ingmar Bergmanstan och allt.

Låt ett

Låt två

Låt tre

Låt fyra

Låt fem

Låt sex

Låt sju

Puss och trevlig helg

/Döden döden döden i vitt

Vårgott

Maj maj måne, jag kan lura dig till Skåne.

Tydligen är gullvivan fridlyst i Skåne. Kanske också i vår trädgård?

Jag läste: ALL YOU NEED IS LESS (så sant) någonstans. 

Guldkanten är dock viktig för ALLA. 

Fat från skånska Sthål, fotografier från min vardag och konst av Henry Darger. Henry som levde på institution och Sthål som förverkligar drömmar. Livet är som det är, men kämpa får de flesta av oss göra. Inte alltid, men ibland.

Dagens depplänkar: Dödsfall kopplade till platsbrist i den Skånska sjukvården och om de yngre, förtidspensionerade, som tar livet av sig i allt större utsträckning. Men jag vill också njuta av den skira grönskan: Miljoner nyanser av grönt, blommor och förväntansfulla knoppar, då och då. Dags för lite smetig och glad musik. Idag ska jag blunda några sekunder, kamma till mig och resten återstår att se.

Kärlek!
/Döden döden döden

... och lite kort om relativ fattigdom.

Vad tror du på min vän? Hur vill du att (allas) våra barn ska växa upp? Vad drömmer du om? Vem vill du värna?  Vad skrämmer dig? Jag vill gärna veta. 

Del av Är du lönsam, lille vän? Peter Tillberg  

Här lite statistik om du intresserad av Sverige idag (läs, snälla söta!) och avslutningsvis lite eufori, vilket också är viktigt.

Puss!

/Döden döden döden måste vila nu, men återkommer ju, vare sig du vill det eller ej.

Livet innan döden

Prioriteringarna

Tröttheten. Tungt att andas, flåsar. Solsken och blåst. Snart, snart kommer värmen från öst. Gräsmattan gror.  

Poetisk inspiration: Henry Darger

Efter födelsedagsfirande för liten, dansavslutning och myndighetssamtal ligger själen och tanken i träda. Frustration, sorg och vanmakt. Att inte kunna hålla näbben och att oavsiktligt ge fel signaler? Ensam och orolig. Trött. Vilar inte. Måste kontakta vård och fack. Ögonen bultar och svider. Huvudet burrar. Orkar inte lyfta, släpa, bära, dra eller vrida; ens hålla en tanke. Ont i leder och muskler. Utan styrsel och på sniskan. Rädd för att säga fel, tänka oklart. Formuleringsförmågan tom, som ett liv utan eko eller i tystnad, ljudlöst. Bara fullständigt tömd och svag, men det ligger något käckt och pyr i mig. Hotfullt och glatt.  

Bilderna, det är bara bilderna huvudet klarar av, även om det svajar kring dem också. Vad ska man göra om man bara har några få dagar kvar, och varför är det självklara så svårt? 

Det ångrar vi människor: 

(enligt Bronnie Ware)

1. Uppfyllt sina drömmar, i stället för att lyssna på andra.

– Det här var det vanligaste av allt. Många hade inte ens uppfyllt hälften av sina drömmar, och tvingades dö med den vetskapen. De önskar att de levt sina liv som de själva velat, och inte det liv som andra förväntade sig att de skulle göra.

2. Inte jobbat så hårt.

– Varje man sa likadant. De missade sina barns uppväxt och hade velat spendera mer tid med sina fruar. Alla män jag pratade med ångrade djupt att de hade låtit jobbet ta så stor plats i sina liv.

3. Vågat säga ifrån.

– Många människor höll tyst för att inte riskera vänskapen med andra. Som ett resultat av det fick de alltid böja sig och fick ett mediokert liv, utan chans att bli den de verkligen hade kunnat bli. Många utvecklade en bitterhet över detta.

4. Haft bättre kontakt med vännerna.

– Det är först på dödsbädden som de flesta människor inser hur mycket de saknar sina vänner. Och under de sista veckorna av livet är det svårt att få kontakt med alla. Många av patienterna hade haft fullt upp med sina egna liv och tappat kontakten med sina vänner. Alla saknade dem när de dog.

5. Tillåtit sig själva att vara gladare.

– Många förstod inte förrän på slutet att känna glädje är ett val man kan göra. De hade stannat i gamla hjulspår och behållit den familjära säkerheten. Rädsla för förändringar hade gjort att de låtsades vara nöjda med tillvaron, fast de i själva verket längtade efter att få skratta på riktigt och ha riktigt kul igen.

(Aftonbladet via The Guardian)

Och det låter ju fasligt enkelt och självklart, men säg det som är lätt. Jobba, jobba, jobba med självet och för att överleva är också en verklighet. Utan att bli hänsynslös, eller utbränd.

Omtanken,

/Döden döden döden 

Per automatik

23 dagar till.

Så var det det där med journalistiken, den viktiga ni vet. Samt att försöka ha koll på vad som är vad: Tänka fritt och självständigt, förhoppningsvis i större omkrets än bara den egna. 

Puss, systrar och bröder!
/Döden döden döden

Verkligheten igen

Fram- och baksidan.

/Döden döden döden älskar regn (på gräsmattan)

Det lilla, något tyngre, livet

Att inte ge upp

I morgon ska jag träffa Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen och det hade ju kunnat vara intressant, om jag inte visste att de är totalt ointresserade av att vägleda mig till ett bättre och friskare arbetsliv. En hållbar utveckling. Lite rehabilitering och inte bara statistik. Så jag kämpar själv. Jag simmar och traskar raskt, jag skriver och läser. Hjälper kropp och knopp allt jag förmår. Det går trögt, men solen skiner.

Läser om, läser om igen, och igen, och kanske går något in.

Jag ska ta med mig bandspelare i morgon. Spela in för minnets skull. Min förra handläggare satt alltid tyst och det var svårt. Jag försökte leda in henne i samtal, med frågor som: 'Vad skulle du satsa på med din kunskap om du hamnat i min situation?'  eller  'Hur arbetar ni med andra med samma problematik som mig?' och så vidare. Detta under tiden som jag jobbade och slet för att få ihop det. Hon svarade alltid: Jaaaaa? Alltid bara: Jaaaaa? och inget mer. Eller klassikern: tystad, med huvudet på sned. Så jag visste inte mer råd än att berömma hennes skärmsläckare, eller så satt vi tysta och andades tillsammans i det lilla rummet, för att få hennes tid att gå. Samma visa om och om igen. Tystnad. En som vill jobba och bli frisk och en som inte vill något alls. Resursslöseri i dess ädlaste form.

Jag tänker på radiodokumentären Den fastspända flickan och 'Nora' igen. Hon som spelade in flera samtal.  Vilken lysande och begåvad människa, så samlad och så klok mitt i eländet. För det som sker bakom stängda dörrar i olika samhällsfunktions- och myndighetsrum går inte att med ord återge trovärdigt. Gemene man skulle inte tro att det är sant heller. Dumheten satt i system. Ibland ren och skär ondska och girighet, som i Noras fall. Annars mest okunskap, lättja eller nonchalans, som i mitt. Det får liksom inte vara sant och på riktigt. Så tack Nora för ditt fokus och din styrka (heja heja heja). Länkar ovan till radiodokumentären (igen, om någon missat), och då går det faktiskt inte heller att inte länka till Sydsvenskans artikel Läkaren som ville veta för mycket. Så det så. Sedan finns det makalösa människor inom alla myndigheter, inrättningar och förvaltningar också: Underbara, engagerade och ofta med på tok för låg lön. Ni är fantastiska och TACK för att ni finns.


Hej alla vårblommor, nu kör vi så det ryker,

/Döden döden döden har inte gett upp

Fjäderlätt

Hade skrivit något lätt, om det svåra: Om blommor, ärtor, knoppar och värk. Den ljuva våren, nuet och sen:et. Om ledsnaden och lyckan: Brustna drömmar, sena sommarnätter och kanske något allmängiltigt därtill. Så for texten bort och morgonen måste samla ihop sig. Fokus krokus, som vi säger här hemma.

Ja, orden flöt bort på tunna vingar.

/Döden döden döden

Frihet och demokrati 2

Här är filmen (allmänbildning, vänner, allmänbildning)

Den här filmen gjorde mig inte lika upprymd och glad. Tvärtom, men intressant och snygg är även den. Och viktig. Kommer att tänka på ett gammalt jobb jag hade, och den gången när jag sa att det fanns nyanser när det gällde fildelning. Fick ett gäng kollegor att se ut som att jag matat dem med bajs och faktum är att en vecka senare blev flera av oss varslade.  Just då var det inte mycket humor när det gällde just fildelarsaken. Pyttepyttepyttelite nyanslöst kanske? Sedan kan man ju tala upphovsrätt i det oändliga. Spännande och intressant, och inte alltid helt solklart, om ni frågar mig. Idag betalar vi 99 kronor i månaden för att lyssna på musik vi till stor del redan äger. Förstår inte hur det gick till, men lysande affärer är det.

Puss!

/Döden döden döden 

Frihet och demokrati 1

SVT Play

Jag är alltid lite sent på det, men hellre det än inget alls. Igår såg jag Ström åt folket på SVT Play och blev så upplyft. Frihet. Kreativitet. Mitt lilla liv och min alldeles egna historia, vid sidan om och halvnära. (Jag åkte från Ingmar Bergmanstan till ett barn- och ungdomssynthdisco som hette Rip Off på Birger Jarlsgatan. Där dansade man i ring och sparkade med benen; killar i ridbyxor, snedbena och koppel, och flickor i page, handväska och blus. DJ:n hete Bengt och hade tandställning.) Lite sorgligt dock att inga kvinnor fick vara med, i alla fall inte då det begav sig, utom en av Sveriges i särklass vassaste och coolaste: Marina Schiptjenko då. Filmen är fasligt stilig, men kanske lite för ibland. Att formen tog över funktionen, men för övrigt: SE!  Ja, bara se, om du är intresserad av Svensk musikhistoria, det vill säga. Dessutom finns Skåne och Götet med, för en gångs skull. Skrev en gång att skivbolaget Telegram var mitt 90-tal, nu vet jag att Klas Lunding (hjärta dig!) är en stor del av min uppväxt. 

Ses när vi råkas: Puss!

/Döden döden döden är tröttare än tröttast i Tröttistan (men det vänder)

Summertime madness

När jag blir för trött blir jag olycklig. Brister och går nästan av. Jag orkar och kan inte skriva. Uttrycka en redig tanke: Vara linjär, eller kär. Bara en kropp. Men det vänder, det vänder igen. Hoppas jag.

Puss!

/Döden döden döden och här en av världens bästa sommarlåtar (pepp pepp pepp)

Ständigt aktuellt

Jo, lite trött och ganska nött,
så orden tryter
- men hjärtat slår.

Carl Fredrik Reuterswärd - Non Violence

Såg partiledardebatten igår. Intressant och fattigt på en och samma gång. Kanske ordet enkelt är det jag söker? Återkommer troligtvis.

Fred och kärlek, här en några ord om vapen.

/Döden döden döden

Överlevde...

Stor är trött, men liten glad. Känns lyckligt i modershjärtat (och det finns ju alltid kaffe).

Puss!
/Döden döden döden

Crazy Rhythms 2 (nu ni)

Döden bär på paket

Puss och allt fint!
/Döden döden döden

Crazy Rhythms 1

Sång

Löv!

/Döden döden döden

Vårsol närsom

Kan inte skriva. Bortkopplad och ur funktion. Barnkalas, sol, vind och tvätt. 15 sparrisknoppar och funderingar kring färg och form. Ur led, men vackert är det.

Fred och sol,
/Döden döden döden

Helsingör någon?

Evenemangstips.

O  Superman

Puss!

/Döden döden döden

Upp till kamp då!

Vissa går i trasiga skor, några demonstrerar och andra tvättar fönster. Livet är fullt av möjligheter och idéer. Ibland behöver man bara vila, men aldrig glömma vår historia. 

Jag tänkte, dagen till ära, fokusera lite på ARBETE, och kom att tänka på den intressanta intervjun i P1:s program Tendens med läkaren Stefan Brandt som 'sa upp sig för att överleva'. Läkaren som inte orkade. Inte orkade vara duktig mer. Duktig i sitt yrke, kall och mot sina chefer. För det är där det brister, för den med yrkesmoral baserad på etik* man inte får möjlighet att utöva, på grund av kortsiktig politik och beslut fattade av människor utan djupare kunskap eller ambitioner, utöver pengasparande. Då kan det bli för mycket till slut, och för sorgligt. Som vår käre husläkare, som arbetar jämt och hårt. Ibland undrar jag hur människan ska hålla, denne engagerade slitvarg. Kontemplera gärna lite över vart vi är på väg, och hur vi ska uppmuntra de läkare som kämpar. Och vilken typ av läkare tror ni kommer frodas i dagens klimat, och vem vi vill träffa vid sjukdom?

Så lite lämplig musik avslutningsvis?  Kämpa, puss, hytt med näven och heja heja.

/Döden döden döden (tackar hvdvrk idag)

* Läser om etik på Läkarförbundets hemsida. Kunde inte hitta, när jag ögnade igenom texten, att man måste vara lojal sin chef, snarare än uppdrag (den goda vården). Däremot detta:

'God etik hos läkarkåren är en viktig förutsättning för bra hälso- och sjukvård. Det gäller i synnerhet i patient-läkarrelationen, men också i relationen till kollegor, arbetskamrater och samhället i övrigt. Läkarförbundet arbetar också kontinuerligt med att synliggöra etiska frågeställningar i den kliniska vardagen och att sprida kunskap om nationella och internationella etiska regler, ett urval finner du här på hemsidan'

Morgonstund

Vaknar så tidigt, oftast runt fem. En stund med rosavitguldigt solskimmer som klarnar upp allteftersom. Älskar att se solen gå upp, horisonten och den fria himlen. Första kaffekoppen är alltid godast. Fönstren smutsiga och dagen fri. Känns okej idag och sparrisen växer, så att man nästan kan se det. Millimeter för millimeter. Huvudet oklart, men njuter av det lilla stora livet. Och kaffet.

Kanske ser inlägget tossigt ut, men det bjuder jag på.

Fred och kärlek,

/Döden döden döden (som inte för mitt liv kan förstå storheten med Alice Munro. Jag har läst nu och jag begriper bara inte. Det är i inte alls dåligt, men... Är jag dum eller? Förklara gärna för mig, någon snäll)

Soluppgång genom smutsigt fönster